House of Flying Daggers, The

  • Svensk titel: House of Flying Daggers, The
  • Originaltitel: Shi mian mai fu
  • Release (Bio): 2004-10-29
  • Release (Blu-ray/DVD): 2005-04-13

Recension - Blu-ray/DVD

Det finns inget vackrare än en lysande grön bambuskog. Det finns heller inget vackrare än naturens i höstfärger. Det är jag säker på nu. Det finns verkligen inget vackrare än Zhang Ziyi. Det har jag vetat ett tag, men jag är ännu mer övertygad. Skaparen av "Hero" är tillbaka med ännu ett mästerverk.

Visst känner vi igen stilen. Även om det var mer av det stilfulla i "Hero", finns i "Flying Daggers" mer av det viktigaste. Det jag stundtals kunde sakna i "Hero" var en bärande berättelse. På något sätt blev jag aldrig riktigt drabbad av den i "Hero". Därför är "Flying Daggers" ganska olik. Berättelsen innehåller alla faktorer som krävs för en lyckad saga. Kärlek, hat och svartsjuka. Dessa tre ting utgör en ändå ganska enkel och okomplicerad historia. På det sättet också ganska ytlig och egentligen inte spektakulär. Men det är regissören Yimou Zhangs känsla för bild och fantasi som gör filmen mästerlig.

Jag behöver knappast förklara (ännu en gång) hur viktig den östasiatiska mytologin är i filmer som "Flying Daggers". Egentligen kretsar allt runt människans mytologiska övernaturlighet. Vi har lärt oss det idag och även om det var många som rynkade på näsan i "Crouching Tiger, Hidden Dragon", har vi så smått vant oss vid att i liknande filmer besitter människor övernaturliga krafter (attans, nu förklarade jag ändå!). Men även om filmen håller sig till traditionen, finns det åtminstone en sak som ändå känns ganska västerländskt modern. Jag uppskattar "Flying Daggers" mer än "Hero" på grund av att den har en handling som tilltalar mig, men det är också handlingen som får filmen att kännas västerländsk. Det gör att en känsla av mainstream sakta smyger sig in. Det behöver inte alltid vara ett fel, men i en produktion som ändå måste sägas hålla sig till tradition på allt annat, blir effekten lite negativ.

Trots detta är "Flying Daggers" ett mästerverk på sitt sätt. Mycket påminner om både "Hero" och "Couching Tiger...". Det märks dock kanske lite för väl att datatekniken gjort sitt intåg även här när skvättande blod läggs på i efterhand. Men kan man sluta bry sig om det och bara luta sig tillbaka, är det ett fyrverkeri av färger och magi som utspelar sig. Något annat än full pott till "The House of Flying Daggers" är otänkbart.

Jesper Isaksson

Kommentarer