Machinist, The

  • Svensk titel: Machinist, The
  • Originaltitel: El Maquinista
  • Speltid (min): 102
  • Release (Bio): 2005-01-14
  • Release (Blu-ray/DVD): 2005-05-11
  • Tagline: A little guilt goes a long way...

Recension - Blu-ray/DVD

Att veta vart det är bäst att börja är betydligt mycket svårare än det kan verka. I det här fallet är det dock inte så svårt, det finns någonting som likväl måste nämnas i en recension av the Machinist. Det borde inte spela så stor roll, i filmkonstens tjänst, men ingen kan faktiskt låta bli att tänka på det. Så vi börjar där. 28 kilo! Så, då var det avklarat. 28 kilo!

Någonstans i en urblekt verklighet lever Trevor Reznik, en kille som inte har fått en blund i ögonen på ett helt år, och vars vikt sakta men säkert dalar ner under sextiostrecket. Plötsligt så börjar minst sagt märkliga saker hända i Trevors gråa vardag, han ser en man som ingen annan tycks se, han mottar mystiska post-it lappar på sitt kylskåp, och tillråga på allt så blir en arbetskamrat invalidiserad i en tveksam olycka. Mystiken tätnar. Vem ligger bakom detta? Ligger alla bakom detta? Det är ett skrämmande scenario som rullas upp, och mest hela tiden under filmens gång så satt jag enligt det slitna uttrycket ”som på nålar”. Genom hela filmen så är stämningen hotfull, och man vet aldrig säkert vad som är verklighet, och vad som bara är fantasier i denna Kafka-doftande, kvasifilosofiska konspirationsthriller. Visst har vi sett mänskliga nerbrytanden, misär, sömnlöshet och existentiella tvetydligheter förut, i filmer som Fight Club, Insomnia och Memento. Men det har sällan varit så vackert, så spännande, och så välgjort. The Machinist målar upp en vrålstilig verklighet där allt är grått och urvattnat, där varje rum är avskalat och där bara de viktigaste förnödenheterna finns, där bara reklampelarna lyser av färg. Den visuella bilden bidrar alltså mycket till filmens eggande stämning, och det gäller att ha huvudet på skaft genom hela filmen för att inte missa någon av alla metaforiska detaljer som alla slåss om att få stjäla din uppmärksamhet. Man kan nästan tro att filmskaparna förutsatt att man kommer att se filmen två gånger för att, när man vet hur allt ligger till, kunna lägga märke till all dialog alla gester och alla symboliker som passerar genom filmens gång. Därför kan man inte låta bli att förstå hur genomtänkt the Machinist faktiskt är.

Allt med filmen är trots allt inte fantastiskt, vilket ni kanske redan listat ut då betyget ovan faktiskt är en fyra och ingenting annat. Visst, likväl en grym film, men även solen har sina fläckar. Tillexempel så lider den ibland av en smula övertydlighet i form av tillbakablickar, ord som ekar i huvudpersonens huvud, och annat bjäfs. Detta är dock inte helt ovanligt, men visst skulle det kännas skönt om man någon gång fick räkna ut själv hur det ligger till, utan att få det skrivet på en stor, fet post-it lapp som sedan trycks upp mitt i ansiktet på dig. Sedan så kan man klaga på dialogen som ibland är allt annat än realistisk, mest för att få rum med alla kvickheter, men det känns ändå lite knasigt. En bit in i filmen så glömmer man ändå bort detta, tack vare att filmen är så pass välgjord och engagerande. Nämnvärt är också hur Christian Bale går in helhjärtat för varje roll han tilldelas, detta inget undantag, så räkna med en hel del finlir från mannen som snart är läderlappen med hela folket. Summa summarum; the Machinist är en redigt spännande film med riktigt många dolda poänger. Tillsynes perfekt för dvd, där du kan spola fram och tillbaka i filmen, förhoppningsvis utan att någon blir tjurig. Se den!

Bonusmaterial
En hel drös bortklippta respektive alternativa scener, kommentarspår med filmens regissör, ett par trailers, samt den sedvanliga Making of-dokumentären. Inget att vråla Heureka för, men inte heller någonting att sätta i skamvrån.

Kim Ekberg

Andra recensioner

Kommentarer