Recension - Blu-ray/DVD

Ytligt baserat på mästerverket från Hong Kong skulle Martin Scorseses version av ”Infernal Affairs” bli en av årets(eller det kommande årets, beror på hur man räknar) bästa rullar. Kritikerna är enade, fansen har stormat till biograferna och på diskussionsforum är man överrens om att detta är Scorseses bästa verk – någonsin. Snabb fråga: är ni alla stenade på rökheroin eller?

”The Departed” som denna pseudo-remake heter använder sig av en väldigt intressant premiss, där polisen har infiltrerat maffian med en mullvad (DiCaprio) och maffian gjort vice-versa(Damon). När dessa två organisationer kommer på kollissionskurs flyger den hemliga informationen fram och tillbaka och en stressande kamp skapas om vem som ligger steget före. Maffian försöker göra en stöt, polisen får info och gör sina styrkor redo, maffian får veta om det tänkta ingripandet och planerar en flykt, polisen får veta om flykten... ni fattar. Synd då att det var såhär originalet var uppbyggt och inte den nya versionen. Här blir det istället att någon fucka med en kamera, polisen ser inget - skurkarna kom undan.

Jämförelser till originalet är oundvikliga, men det som först ska sägas är: ”The Departed” är inte bara en dålig remake, utan en dålig film, punkt. Att sedan dra jämförelsen med ”Infernal Affairs” där originalet har tightare berättande, bättre story, mer utvecklade karaktärer, snyggare foto, ett soundtrack som håller en fastlimmad i stolen och scener som bara skriker av estetik är en annan liga. För originalet är bättre, på varenda nivå.

Felen i ”The Departed” är genomgående men ligger främst i ett alldeles för långsamt manus och en tafflig regi, vilket säger en hel del med tanke på vem det är som stått bakom kameran. I orignalet tar det fem minuter att lära känna karäkterna, fem till att få upplägget och ytterliggare ett par för den första stöten där polischefen och maffiabossen kommer öga mot öga. I ”The Departed” tar det över en hel timme. Vi måste se Leo och hans problem, hur han hänger med sin kusin, hur han växer inom organisationen...blablabla... och likadant för Matt, där han gärna slänger homofobiska one-liners runt sig för att skapa intrycket av en tuffing. Här möter vi förövrigt också en av hans kollegor som spelas av Anthony Anderson, en roll som måste vara en av de sämst castade någonsin. För ett proffs som Scorsese är detta helt oförlåtligt.

När skådespelare ändå nämns ska det snabbt sägas att Leo DiCaprio gör en övertygande insats, Matt Damon kommer undan med en dåligt skriven karaktär och Mark Walhberg har sönder allt motstånd i annars så fullspäckad A-list film. Däremot spelar Jack Nicholson över något otroligt, Martin Sheen är urtråkig och samtliga småroller förblir helt oinspirerade. Att Scorsese som bara för ett par år sedan lyckades så fint med ”Gangs of New York” ska ha sänkt sig så här är väldigt förvånande.

Två andra punkter man verkar bestämd att försumma är fotot och musiken. Man hade här chansen att skapa ett risigt men fortfarande målande porträtt av Boston, men istället har man valt att helt strunta i dessa möjligheter. I originalet speglar man det vackra Hong Kong, varför spelar staden här så mycket mindre roll? Soundtracket är förövrigt snudd på obefintligt, med undandag för ett tidigt inlägg av Rolling Stones, vilket även det är ett obegripligt beslut.

I slutändan faller den här filmen helt på att den är alldeles för luddig och långsam. Man kunde utan problem klippa ut 40-50 minuter och tightat berättelsen istället, men nu måste vi istället se scen efter scen där Nicholson spelar över, gärna utan någon som helst dramatisk musik, till en oinspirerad bakgrund, gärna med dåliga kulliser och ett flertal karaktärer som står runt honom och slänger tråkiga one-liners, för att inte glömma att scenen är helt intetsägande i berättelsen. När allt är över är det enda man egentligen kommer ihåg Mark Walhbergs prestation, men samtidigt så som min polare påpekade: ”kolla vilken cool karaktär han spelar, det går inte att misslyckas”.

Gå istället och hyr ”Infernal Affairs” på DVD, den är bättre än det här misslyckade försöket på samtliga punkter.

Filip Gieldon