Recension - Blu-ray/DVD

Jag vill mena att Shanghai Noon är en av 2000-talets bästa underhållningsfilmer. Hittills! I Shanghai Noon kombineras en matinéwestern med halsbrytande akrobatik och oanat roande komik som kan få de mest bistra åskådarna att flina så brett, att utan öron i vägen skulle mungiporna mötas i nacken.

Shanghai Noon är en ren Jackie Chan-produkt där alla medverkande är bifigurer, inklusive regissören och manusförfattaren. Så, om man inte gillar Mr. Chan så göre man sig en favör genom att inte befatta sig med denna film. Men den som finner Chans agerande underhållande göre sig en tjänst genom att anskaffa denna utmärkta film.
Jackie Chan har inte mindre än ett 80-tal filmer bakom sig och man kan skönja ett visst allvar i hans blick nu och då. Han är uttrycksfull och hans talang kommer fram i hans agerande. I skivans utmärkta bonusmaterial går att se och höra om hur regissören Dey anser att Jackie Chan är den sista riktiga stumfilmsstjärnan. Han kan med sin akrobatik matcha fysiskt Buster Keaton och Charlie Chaplin och med sin mimik återkalla Laurel & Hardys eller Harold Lloyds med bejublade moment. Men så har han också genomgått en av världens tuffaste skolor för underhållning, Peking Operans Scenskola. I Shanghai Noon visar han upp en hel del av det han lärt sig genom åren och det är inte litet.

Jag vill dra mig till minnes en recension om just denna film. Denna s.k. filmkritiker publicerade sitt inlägg i en lokal tidning som jag nu och då inhandlar. Hans inlägg, som man måste respektera eftersom den representerar hans åsikt, handlade om hur usel filmen var, hur träaktigt Chan spelar och hur kategoriskt filmmakarna har undvikit intelligent komedi, samhällskritik och allmän vett. Jag vill minnas också att jag satt i närheten av denne kritiker då han såg filmen och om minnet inte sviker helt och hållet så har en gapflabbande bild av i frågavarande person etsat sig fast på min näthinna. Bedöm då min förvåning då jag läste hans recension. Jag håller dock med om att manus kunde ha varit mera nyanserat och kanske aningens mera originell, men… nåja man kan inte få allt.

Nej, gott folk! Det är bra med samhällskritiserande filmer, med djupa och intelligenta filmer, med vackra konstfilmer och med dokumentära betraktelser. Dock vill jag påstå, att 95% av den betalande publiken vill se en film som underhåller genom att skrämmas eller genom att få oss att vibrera av spänning eller genom att få oss att bli omåttligt roade i ca. 2 timmar. Och då betyder samhällskritik, djuphet och eftertanke ingenting, om ens det. Shanghai Noon är ett exempel på en film som skalat av sig allt som kan förknippas med finkritiska element och satsat i stället på billig komik, härliga westernklyschor, en megastjärna och ett nybörjarregi som stramats till av en kunnig producentkår. Shanghai Noon existerar inte för att skapa debatt och den kommer aldrig att användas som läromedel på filmskolor. Den har kommit till för att kamma in pengar och samtidigt bjuda oss konsumenter på en stunds avkoppling framför silverduken eller hemma i TV-soffan. That’s it!

Ljud och bild är föredömligt bra och filmen har fått äran att vara premiärfilmen i underskrivnes nya hemmabioanläggning där den imponerade på alla soffsittare. Eftersom jag ibland får frågor om vilken sorts anläggning jag använder, så tar jag mig friheten att berätta det nu och här:

Receiver Sony STR-DB930
DVD Sony DVP-S570D
Högtalare Sony SA-VE705
TV Sony KP-48V85 48”

Med Shanghai Noon i färskt minne tar jag mig friheten att hämningslöst rekommendera Jackie Chans och den komiska bifigurens, spelad av Owen Wilson, äventyr framför många andra komedier. Om inte annat, så är filmen med sin billiga komik bättre än alla teen-komedier från 90-talet hopbuntade eller var och en för sig.

© Janne Ahlgren

Jan Ahlgren

Andra recensioner