Dimman (2005)
- Svensk titel: Dimman (2005)
- Originaltitel: The Fog
- Release (Bio): 2006-01-13
- Release (Blu-ray/DVD): 2006-05-17
Recension - Blu-ray/DVD
Det finns mycket att bli besviken på här. Det som slår mig hårdast är dock det faktum att regisören Rupert Wainwright, om man tittar i hans CV, går från att ha gjort "Stigmata" (1999) till några musikvideos med MC Hammer (fråga inte...) och nu då, en överusel nyinspelning av John Carpenters klassiker med samma namn från 1980. Här ser vi en karriär som går käpprätt åt helvete, helt enkelt. För "Stigmata" är något av en liten hemlig favoritfilm jag har och som jag gärna kan se om och om igen. Den har atmosfären, mystiken, musiken och skådespelet. Allt det där som "Dimman" inte ens är i närheten av.
I John Carpenters händer kan jag tänka mig att handlingen fungerar. Uppenbarligen gjorde den det eftersom hans originalversion räknas till de stora klassikerna, mer än så kan jag inte säga eftersom jag inte sett filmen ifråga. Så när Wainwright tar sig an den lilla västkustbyn på den amerikanska västkusten, belägen på en vacker liten ö strax utanför fastlandet, gör han det som om det vore Los Angeles eller New York. De mystiska omständigheterna runt den tjocka täta dimma som omsluter ön, drunknar i en kavalkad av fånigheter som fullständigt tar över min koncentration. Det mesta handlar om onödiga missar och ett illa utfört skådespel. Huvudrollerna innehavs visserligen av två nybakade såpaskådisar, Tom Welling från "Smallville" och Maggie Grace från "Lost", och detta skulle kunna locka en viss publik bestående av högstadietjejer som fnissar frenetiskt när Welling finns i bild.
"Dimman" slarvas bort och så också en talang som i och med "Stigmata" kunde ha blivit något. Det hjälper inte att bioannonsen är garnerad med text som berättar om att filmen låg på biotoppen i USA. På den här sidan av Atlanten är vi dock inte så lättflörtade och dumma, så "Dimman" kommer förmodligen inte att uppskattas av någon. Den är en lektion i hur man inte ska göra film.
Kommentarer