Swing Girls

Recension - Blu-ray/DVD

Kom hem efter en osedvanligt tung dag på jobbet. Farstumattan ligger ett paket. Med ivriga händer sliter jag upp kartongen och ger upp ett litet glädjetjut. "Swing Girls" är här! In med skivan i DVD-spelare, skruvar upp ljudet och sätter mig till rätta. Och jag njuter i fulla drag...

Japan är ett helknäppt land, det kan nog de flesta hålla med om. Från detta hypade land i östasien kommer inte bara högteknologiska prylar och framtida modetrender, även film i alla dess sorter och genrer. Här produceras högklassiga dramer med svindlande foto i världsklass, här görs ultravåldsamma anime och kulförklarade manga. Att Japan är världsledande vad gäller udda film (tätt följt av Frankrike förmodligen) är det ingen tvekan om, så när jag först läste om "Swing Girls" blev jag inte heller överraskad. Tro vad du vill, men "Swing Girls" handlar om något så enkelt som tjejer som lirar swingmusik. Bara japanare kan komma på tanken att göra en film om detta.

Det är en slags "En värsting till syster" möter "School of Rock", inspelad i japansk high-school miljö. I centrum står en ung musiklärare och ett gäng fnittriga tjejer som tillsammans upptäcker swingmusiken och bildar ett storband. Konkurensen är hård, men då de flesta skolband i Japan verkar bestå av brassorkestrar som spelar sedvanlig ompa-ompa-musik, blir Swing Girls något aldeles extra.

För en swingäslkare som jag blir det många höga skratt och mycket igenkännande. De första tonerna på saxofonen lät aldrig bra -det tog åtminstone tre fyra år innan det lät rent. År av slit, brustna rör och skärande toner innan jag således började spela storbandsmusik på amatörnivå. Den energi som storbandsjazz förmedlar är något jag anammat tidigt och "Swing Girls" lyckas faktiskt förmedla den till publiken, även om jag skulle vilja ha mer av den varan. Det är helt enkelt för lite swing.

Det för oss in på soundtracket som man kan tycka borde vara full med svängig 30-talsjazz. Så är tyvärr inte fallet. Stämningar byggs istället upp av vacker gitarrmusik, vilket inte är fel alls men avsaknaden av swingmusik är påtaglig. Filmens absoluta höjdpunkt blir därför musiktävlingen och under dessa 10 minuter njuter jag istora drag.

Även om det är oklart huruvida det är tjejerna som spelar själva, så är det ändå svårt att sitta still. Om inte annat så är det så snyggt gjort och man måste lagt ner mycket tid på att matcha fingersättningen på instrumenten med musiken.

Slutligen, "Swing Girls" är en tämligen lättsam film och försöker inte stila på något sätt. Men den är unik i och med handlingen. Otroligt glädjande och välkommet. För en swingälskande musiker som jag är "Swing Girls" en mycket angenäm film.

Jesper Isaksson

Kommentarer