Recension - Blu-ray/DVD

Jag är ingen stor fan av filmer som allmänheten är stora fans av, det måste jag medge. Filmer som drar folket till biograferna i mängder brukar dra mig mot toaletten för att vomitera i mängder. Självklart så finns det undantagsfall, filmer vilka både befolkningen och jag ser något värde i. ”The Simpsons Movie” är ett tydligt sådant undantagsfall. Filmatiseringen av en av mina absoluta favoritserier är ingenting jag kan gå miste om, hur mycket det än skriker kommersialism.

Att detta är en film som kommer att dra in pengabelopp med fler nollor i än alla säsonger av Big Brother tillsammans- är ett skrikande självklart faktum. Ingen kan ha undgått den hysteri som svävat som en ande kring hela spektaklet, och hur mycket uppmärksamhet filmen tillägnats i diverse medier (tellusfilm inkluderat). I biomörkret så stod det helt klart att detta var någonting utöver det vanliga, då publiken var i ett ständigt extas, och efter filmen brast ut i en unisont synkroniserad spontanapplåd. Detta är ett engagemang som är mycket sällsynt när det gäller film. Denna film kommer att göra redan rika personer ännu mer rika, vilket ändå är mer välförtjänt än exempelvis Michael Bays taktlöst svullna explosionspornografiska vidunder, eller Harry Potters eviga strävan efter att trolla fram ännu mer pengar ur sin utnötta trollkarlshatt. Det är egentligen bara att skita i alla sina ståndpunkter, luta sig tillbaka och njuta av en hissnande skrattfest. Ty precis som i fallet ”Borat” så har faktiskt folket rätt.

”The Simpsons Movie” är egentligen inget annat än ett vanligt avsnitt av teveserien, fast utdraget till en timma och trettio minuter blankt. Bara att lyckas med det konststycket är respektabelt, att det sedan också håller sig ständigt roligt och aldrig vattentrampande eller långtråkigt, är en bedrift om något. Självklart så är allt taget till sin spets på ett annat sätt än i teveserien, med actionpack och chockerande innehåll som hade varit too hot for tv. Man får se Barts kuk, bara en sådan sak.

Filmen handlar om hur Homer skaffar sig en gris, vilket snabbt får drastiska följder vilka jepordiserar hela Springfields fortsatta existens. Detta är startskottet för än hissnande resa, där sensmoralen är tydlig, vilken är att man ska vara rädd om sin familj och dem man älskar. Och utöver att vara mycket roligt så är vissa stunder ganska så känslosamma, och leder nästan till en liten tårbildning i ögongipan. Även om filmen spelar harpa med våra nervtrådar på de mest uppenbara sätt, så kan man för det inte låta bli att bli smått rörd av vissa scener. Men mest är filmen såklart rolig, mycket rolig, vilket är ganska självklart, då detta ju också är seriens starkaste trumfkort. Samtliga scener mellan Homer och hans gris är smått briljanta, och ”Spider-Pig” lär på ett eller annat sätt gå till historien. Självklart så är även resten av filmen fullproppad med liknande, mer eller mindre subtila filmreferenser som säkerligen går större delen av publiken över huvudet.

”Så vad fan har jag då egentligen att klaga över?”, undrar ni självklart då ni redan har sett betyget tre i sidhuvudet. Det finns faktiskt en hel del att klaga på om man ska vara sån. ”The Simpsons” är en teveserie, och som teveserie så är det briljant. Dock är dessa två medier mycket olikare varandra än man kanske kan tro. Ta en teveserie som exempelvis ”Lost”, som är mycket populär. Vad skulle den få för kritik om det var en film istället? Allt är ju ganska så jävla gjort. –Förmodligen ett. Och ”24”. Och ”CSI”. Och ”Antikrundan”, exempel på uppskattade teveserier som absolut inte skulle fått samma uppmärksamhet om de från början hade gjorts som filmer.

Visst kan jag medge att ”The Simpsons Movie” är ett fullgott avsnitt av teveserien, men den saknar tyvärr vissa kvaliteter som jag förutsätter att en film ska ha om jag verkligen ska gilla den. Det är en och en halv timme lång skrattparad, absolut, men det är också inte så mycket mer än det. Filmen lär knappast lämna några bestående intryck annat än en stor nypa glädje. Den stora fördelen med filmen är egentligen det stora formatet som bioduken innebär, vilket filmen även utnyttjar sig av exceptionellt både med skämt samt bildkomposition.

Jag tycker det är tråkigt att relativt mycket krut har lagts på action, då jag inte är speciellt förtjust av detta fenomen. Publiken verkar ganska så road av dessa många och ganska långa actionpartier, men jag kan inte göra annat än att tycka att de har tagit det hela ett par steg för långt. Vad man också kan gnälla lite på är att man strävat så mycket efter att ge alla små biroller en viss screen-time, vilket ger ett smått spretigt intryck, och även leder till att man inte alls får se speciellt mycket av fantastiska figurer såsom exempelvis allas vår Mr.Burns.

”The Simpsons Movie” är väldigt roligt, men kan inte av någon misstas för en fantastisk film. Jag har sett att filmen har mycket bra snitt på internetdatabasen och fullkomligen överöses av oproportionerligt god kritik. I DN fick den exempelvis fem. Fem betyder för mig filmer som ”Magnolia”, ”Barry Lyndon” eller ”Hiroshima Mon Amour”. Att placera ”The Simpsons Movie” bland dessa vore borde ganska så naivt och aningen oförskämt. Jag vet att det är fult och fel att jämföra så olika saker, men å andra sidan så är väl jämförelser mycket av vad filmbedömning består av på ett eller annat sätt. Himla rolig är "Simpsons the Movie", men knappast någonting som kommer att bestå. Tyvärr!

Kim Ekberg