Recension - Bio

Recensenten James Berardinelli på tidningen REELVIEWS skrev såhär i sin recension:

"Det känns rätt att säga att "The hills have eyes" är en av de bättre skräckfilmerna som släppts de senaste månaderna. Men det säger mer om avsaknaden av skräckfilmer än om filmens kvalitet".

Precis så är det. "The hills have eyes" har hypats till bristningsgränsen och lovorden är inte nådiga. Vartän man går bomdaderas du av citat från journalister som alltför ofta hyllar filmer utan att veta vad de pratar om.

Med det sagt så har jag ännu inte berättat något angående min åsikt om filmen. "The hills have eyes" är inte dålig och visst skrämmer den på sina ställen. Pop-up-effekten som blivit "den nya skräckfilmen" favorit-effekt är filmens tema och visst hoppar du till. Och om jag ska nämna något om filmens övriga behållningar så tycker jag att skådespelarna gör ett bra jobb.

Men där tar det stopp. Där filmen kunde blivit riktigt läskig vänder det och blir något parodiskt. Den psykologiska skräcken infinner sig inte och även om "monsterna" är smått läskiga kunde Alexandre Aja med små medel fått biobesökaren att bli ännu mer skrämd. Det slutar med att jag går från biografen smått äcklad och undrar huruvida det är skräck, komedi eller splatter-film jag sett.

Som ni säkert vet är detta ännu en remake. Wes Craven gjorde 1977 orginalet och då den blev vida omtyckt är det förmodligen många som ser fram emot att gå och se denna film.

Handlingen då
En familj är på husvagnssemester. Den dominanta pappan övertalar familjen att ta genvägen genom det amerikanska ökenlandet vilket inte är överdrivet populärt bland de övriga familjemedlemmarna.

Efter att alla fördomar som finns kring människorna i den amerikanska södern besannats händer det som inte får hända. De får punktering på sin bil, krockar och blir "strandsatta" mitt ute i öknen helt ensamna - tror de. Snart blir de varse om de människor som lärt sig leva vid sidan om civilisationen - utstötta och även kallade missfoster. Orsaken till mutationerna ska vara de amerikanska kärnvapentester som gjorts och människorna lever nu i en öde stad uppbyggd för just dessa tester. Groteskt fula och blodtörstiga slickar dom sig nu runt munnen då maten är serverad i form av en övergödd amerikansk helyllefamilj.

Genial idé och rätt använd kunde det hela blivit en riktigt bra film.

Jag vill ge den här filmen en trea just för att det ÄR en av de bättre skräckfilmerna på senare tid. Men gör jag det, så godkänner jag att kvaliten på skräck har sjunkit överlag, och det gör jag inte.

Daniel Johansson, chefredaktör