De-Lovely
- Svensk titel: De-Lovely
- Originaltitel: De-Lovely
- Speltid (min): 125
- Release (Bio): 2004-10-22
- Release (Blu-ray/DVD): 2005-06-29
- Tagline: A love that would never die and music that would live forever.
Recension - Blu-ray/DVD
Cole Porter har alla hört talas om, speciellt om du är musikintresserad och då åt det äldre jazziga hållet. Jag räknar mig dit men ändå upptäckte jag att jag inte visste någonting om honom. "De-lovely" är inte direkt en musikalfilm, även om det sjungs en hel del och ibland kan skådespelarna så där typiskt musikalaktigt bryta ut i skönsång tillsammans. Låt oss säga att det är en blandning av "Moulin Rouge" och "Ray", så har vi något så när placerat den i någon sorts genre.
"De-lovely" hamnade lite i skymundan när den kom. Alla talade om "Ray", förmodligen för att Ray Charles är mer känd än Cole Porter. Lite utav det är också skildrat i filmen. Cole Porter var verksam i bakgrunden och skrev sin musik, medan stora artister fick framgångar med hans verk. Filmen skulle kunna göra detta faktum mer tydligt, men tack och lov väljer man att fokusera på Cole Porter och hans fru som alltid fanns vid hans sida.
Man kan undra om Cole Porters liv är tillräckligt spännande för att göra film om. Ray Charles var en svart musiker och redan där blev han kontroversiell. Cole Porter var vit och framgångsrik, levde i rikedom och överflöd. Det slår mig att det egentligen enda intressanta med Porters liv som skildras i filmen, är att han skildras som en sexuellt splittrad man. Han är lyckligt gift med en kvinna han älskar, men vid sidan om träffar han också män. Hela äktenskapet är mystiskt och vi får egentligen aldrig svar på om hans fru egentligen gifte sig med honom av andra anledningar än kärlek.
Men helt klart är Cole Porter en av musikhistoriens stora mästare. Låtlistan kan göras lång och en överraskning är att flera av hans stora hittar som är med i filmen, sjungs av dagens största artister. Robbie Wiliams, Elvis Costello, Diana Krall m.fl, alla får vara med och sjunga i filmen. Härligt uppiggande!
"De-lovely" skulle ha kunnat tråka ut mig rejält. För en del kan den vara en seg film där det inte händer något. Men jag drogs på något sätt med i berättandet. Och musiken så klart. Och kanske är det så, tycker du om gammal hederlig jazz och swing, kommer du utan tvekan att njuta lika mycket som jag av en av de bättre biografifilmerna de senaste åren. På sätt och vis också bättre än "Ray".
Kommentarer