Recension - Bio

Årets bästa superhjältefilm? Det kan vara en smaksak. Vi kan i alla fall enas om att det står mellan ”The Dark Knight”, ”Iron Man” och ”Hellboy II – The Golden Army”. Den sistnämnda levererar hela paketet – upplivande humor, färgsprakande action och starka karaktärer som man tar till sig och som har riktiga problem. Guillermo del Toro (”Pans labyrint”) får till underhållande superhjältefantasy av högsta klass i en film som känns mer komplett än sin föregångare. Tvåan är en oemotståndlig film som bara växer och växer efter att man sett den.

Det berättas om ett gammalt krig mellan människor och mytologiska väsen. Om en oförstörbar, slumrande gyllene armé som bara kan väckas till liv igen om en tredelad kungakrona aktiveras. Den sagoboksaktiga inledningsflashbacken, med veteranen John Hurt som Hellboys sympatiske fosterpappa, professor Broom, sätter tonen direkt: Det här är en film med älskvärda rollfigurer i en övernaturligt fantastisk värld. En synnerligen fantasifull värld. Monsterdesignen är makalös och varierad och får George Lucas plastiga Star Wars-muppar att framstå som klåpare. Det bjuds på fler monster än i ettan; köttätande små flygfän, ett stort klumpedunsmonster med en kedja i högsta hugg och en utrotningshotad, muterad bautablomma. Allt det visuella styrks givetvis av Danny Elfmans välkomponerade musik.

En genomgång av karaktärerna känns motiverad (och lär bli långdragen), då det är de som är navet i filmen. Precis som det ska vara i en genomtänkt superhjältefilm.

Först och främst har vi förstås den kattälskande huvudpersonen: Hellboy. Ron Perlman är som tidigare oerhört karismatisk som den coole, röde, temperamentsfulle och godhjärtade hornskallen Hellboy. Det visste vi ju redan. Och det är fortfarande intressant med konflikten mellan arv och miljö – HB ser ut som en djävul med svans och allt och kommer från en annan dimension, men är ändå god eftersom hans uppväxt var kärleksfull. Annars anspelas det mycket på den klassiska problematiken med det missförstådda monstret som bara vill vara omtyckt av omvärlden. Detta förstärks genom filmreferenser när Hellboy tittar på klassiska monsterfilmer såsom ”Frankenstein” och ”Monstret från den svarta lagunen”. En typisk del Toro-touch.

Sedan har vi HB:s bäste polare som också jobbar för byrån för övernaturligt mumbojumbo – den synske fiskpinnen Abe Sapien (Doug Jones). I ettan var han ute för räkning i andra halvan av filmen, men i tvåan är hans roll större, vilket faller i god jord. Abe har denna gång en löjeväckande toalettsits runt halsen, dricker öl med HB och blir fumligt kär i en fager prinsessa. En skön sidekick att älska.

Nästa karaktär att lyftas fram är HB:s kärleksintresse – den kraftfulla eldbruden Liz. Skådespelerskan Selma Blair var väl ingen höjdare i första filmen med sin likgiltiga min, men höjer sig faktiskt i uppföljaren. Nu när pojkspolingen agent Myers blivit tvångsförflyttad (till Antarktis tror jag det var) så spirar kärleken mellan Liz och HB. De bor ihop och gnabbas som vilket par som helst. Liz har en hemlighet som hon undanhåller sin flamsäkra partner.

Den uppretade och gleshåriga chefen Manning (Jeffrey Tambor) är också tillbaka. Om ni minns gubben som glömdes kvar i sista scenen i ettan och som inte drar jämnt med HB, vilket ger en kul dynamik. En rollfigur som försöker tysta ner allt som HB ställer till med. Som när vår måttligt diskrete hjälte skrivit autografer trots att han inte ska finnas, hur nu det går ihop. I ”The Golden Army” prövas Mannings tålamod på nytt när HB tar ett riskabelt beslut som verkligen ändrar saker och ting.

Slutligen vill jag presentera den obligatoriska skurken som spelas av Luke Goss – prins Nuada, som nästan exakt ser ut som monsterrasen The Wraith i ”Stargate: Atlantis”. Den frustrerade prinsen vill hur som helst ta kommando över den gyllene robotarmén, eftersom den destruktiva mänskligheten enligt honom tappat greppet. Nuada har alltså vissa nyanser och är inte helt genomond. Regissören del Toro använde sig av Goss som skurk redan i ”Blade II”, och det funkar lika bra här. För variationens skull är det skönt att slippa nazisterna i detta andra Hellboy-kapitel.

Kommer inte på något negativt. Vad finns det kvar att säga? Guillermo del Toro gör jäkligt bra filmer! Det är ”Hellboy II – The Golden Army” ett tydligt bevis på. Synd bara att han härnäst ska slösa bort åravis i Sagan om ringen-land med talande buskar och smycketokiga alver, istället för att på direkten fullborda sin utsökta Hellboy-trilogi. För en trea måste det bli, om det finns någon rättvisa i filmbranschen.

Enormt rolig scen #1: Den berusade och förtjusande scenen med Red och Abe och sexpacket är guld.
Enormt rolig scen #2: Den "våldsamma" skåpscenen med vad som liknar Mysterios förångade kusin.

Johan Karlsson