Recension - Blu-ray/DVD

Romantisk komedi med Jennifer Lopez. Jag kan inte direkt säga att jag skuttade av förtjusning och förväntan när jag matade in den här filmen i DVD-spelaren. Dels för att romantisk komedi inte är min favoritgenre och dels för att Jennifer Lopez hittills bara kunnat leverera hyfsade insatser i två av sina filmer, nämligen ”Out of Sight” och i viss mån även ”Enough”. Oftast är hon dock endast ett kuttersmycke, nästan helt befriad från allt vad skådespelartalang heter. Nåväl…

I ”Ett monster till svärmor” spelar allas vår J. Lo Charlotte, en sådan där härlig helylletjej som nästan bara finns i romantiska komedier. Hon trivs med sitt färgrika liv men saknar innerst inne någon att dela det med. Entré Kevin Fields, en ung, snygg läkare som påpassligt nog även han är singel. Tycke uppstår, kärleken spirar och näktergalarna gal. Det finns bara en sak som kan hindra de unga tu från att uppleva total lycka – Kevins mor.

Det är alltså här Jane Fonda kommer in i filmen, som Kevins lätt koleriske mor Viola. Efter en lång och mycket framgångsrik karriär som tv-journalist och skjutjärnsreporter har hon nu på ålderns höst blivit ersatt av en yngre förmåga, allt för att ”locka en yngre åldersgrupp” till kanalen. Viola har inte tagit detta speciellt bra, faktum är att hon fick ett nervsammanbrott på kuppen. Efter ett par månaders terapi och mycket hjälp av sin trogna, men uppkäftiga assistent Ruby är hon beredd att återigen ta världen med storm. Beskedet att hennes lilla älskling till son fått en ny kvinna i sitt liv är dock inget hon blir glad över. Viola bestämmer sig snabbt för att till varje pris stoppa förhållandet innan det går så långt som till bröllop.

Som ni förstår är detta inte direkt en originell historia. Filmen är fruktansvärt förutsägbar och stereotyperna haglar. För att vara en komedi är den inte heller speciellt rolig, humorn känns ansträngd och det enda leendet som undslapp mina läppar var när filmen äntligen var slut. Jennifer Lopez må vara blek i huvudrollen men är ändå rena fyrverkeriet jämfört med Michael Vartan som spelar Kevin. De som liksom jag tycker att Vartan är stel och trist som agent Vaughn i ”Alias” får här se honom ta tråkmånsen till en helt ny nivå. Faktum är att han inte ligger långt ifrån Richard Gere här… Till slut: Jane Fonda. Vid filmens premiär talades det vitt och brett om Fondas comeback på vita duken efter 15 års frånvaro. Jag var själv nyfiken på att se om hon fortfarande ”har det”, om hon fortfarande kunde prestera på samma nivå som i t ex ”Kinasyndromet”. Men icke, jag vete fan vad hon pysslar med här men något agerande är det verkligen inte. Insatsen i ”Barbarella” känns som Oscarsmaterial jämfört med det här dravlet. Vad tänkte hon med? Bankkontot antagligen…

Det absolut enda positiva med den här filmen är den underbara Wanda Sykes i rollen som Violas assistent Ruby. Hon är härligt fräck, även om hon är mer eller mindre belagd med munkavle i den här filmen. Men det är klart, hade man låtit henne släppa loss ordentligt hade filmen knappast blivit barntillåten.

Fredrik Liljegren, chefredaktör