Hannibal Rising

  • Release (Bio): 2007-02-16

Recension - Bio

Och så var den här, den fjärde i raden av Hannibal-filmer och vem hade egentligen kunnat tro något annat efter Anthony Hopkins insats i "När lammen tystnar". Karaktären han spelar i den filmen är ondskan personifierad och det går inte att undgå känslan att bli lite nyfiken på att veta mer om vem han är, varför han är som han är och var hans sjuka gränser går. Något som de giriga filmbolagen är väl medvetna om.

Hannibal Rising är en prequel som alltså utspelar sig innan de andra tre filmerna tar vid. Vi får följa en ung Hannibal som tillsammans med sin familj flyr ut i skogen från krigets bomber och mordlystna soldater. Men det dröjer inte länge förrän de får sällskap av en grupp krigsförbrytare och efter att föräldrarna dödats är nu Hannibal och hans lillasyster Mischa ensamna med de kallhjärtade och hungriga männen.

Saker händer som sätter spår i Hannibal för livet. Han slutar prata och hamnar på ett hem för föräldrarlösa barn. Men hämndkänslan inom honom växer allt starkare och när han är tillräckligt gammal flyr han hem till sin farbrors änka i Frankrike. Hon lär upp honom inom konsten att använda ett samurajsvärd och det dröjer inte länge förrän vår Hannibal har fått smak för att döda. Det hela utvecklar sig till en thriller i sedvanlig struktur där huvudpersonen bockar av på en lista med offer att hämnas på.

Så enkel är storyn och det hela är jobbigt förutsägbart. Jag får en känsla av att jag sitter och tittar på något ocensurerat avsnitt av "Indiana Jones Jr" där alla bryter på löjliga dialekter och olika språk. Jag sitter och frågar mig själv under filmens gång om det är skådespelarna som är urusla eller om det är bristerna i manuset och själva dialekterna som jag stör mig på. Utan att få fram något slutgiltigt svar så är det onekligen någonting den här filmen fattas och det sänker betyget avsevärt.

Mycket i filmen känns överflödigt och omotiverat. Vad har egentligen farbrorns änka för funktion? Även om det är just Li Gong (Miami Vice) som jag anser står för den bästa prestationen. Tortyr och groteska bilder står i centrum filmen igenom och det känns som att regissör Peter Webber skjuter sig själv i foten istället för att få till en bra film.

Hannibal Lecter spelas av den unga fransmannen Gaspard Ulliel som med sin franskslipade dialekt skrämmer mig på många plan. Det är ojämt och jag vet inte om jag ryser för att han gestaltar rollen på något ospecifiserat konstlat bra sätt eller om jag bara skäms å hans vägnar för överdrivna blicker och allmänt överspel. Oavsett vad så kommer han inte nära originalet sir Anthony Hopkins.

Daniel Johansson, chefredaktör

Kommentarer