Recension - Blu-ray/DVD

På sätt och vis kan man kanske förstå varför "Saw" blev en sådan succé: billig, halvdana skådisar, men en ordentlig fnurr på slutet. Till det ett för sin kostym aningen för bra manus. We like, helt enkelt och det är ytterligare ett bevis på att bombastiska rullar i multimiljonklassen, inte behöver vara bra. Framförallt älskar vi när en okänd och lika onsnyten pojkvasker som James Wan slår ned i filmvärlden med dunder och brak. Det är sånt vi vill ha, uppstickare som ingen sett tidigare, men som plötsligt alla talar om. Blott 28-årige Wan är just en sådan.

Uppföljaren är inte lika bra. Det ska sägas med en gång. Nya skådisar, ny miljö och framförallt ett helt nytt team. Man undrar hur Wan egentligen tänker, varför han inte själv ville ha något att göra med uppföljaren till sitt lilla skötebarn? För han har inte mycket att göra i "Saw II" då det är en ny regissör och nytt manus. Och visst, det märks.

Klaustrofobin från "Saw" finns kvar, men långt ifrån lika isande och obehaglig. Istället för att den ska uppkomma i en läskigt ljussatt slaktrum (?) försöker man påkalla den i ett större hus. Fler personer är dessutom inblandade. Men i samma stund som det görs, går mycket av "Saw"-känslan förlorad och det blir snarare en "Människor-yrar-omkring-i-ett-hemskt-hus"-känsla, något som vi sett förr.

Sidoberättelsen innefattar en polis som visar sig ha någon sorts relation till de inspärrade människorna. För oss i publiken blir det snart tråkigt uppenbart och man hade gärna kunnat hålla igen den biten aningen.

"Saw II" är lite av ett hafsverk. Det går inte att göra upprepande efterföljare, speciellt inte när föregångaren var tillräckligt nyskapande för att bli kultstämplad direkt. Därför är det också nätt och jämt att den knappt duger som kvällsunderhållning.


Ett andra utlåtande:
Jag rekommenderar ”Saw II” varmt (eller kallblodigt vore kanske en mer passande term), men råder alla att kolla in första filmen innan ni ser tvåan. Då får ni ut mer av den läskiga uppföljaren. Jag gillar utgångspunkten att Jigsaw (mördaren) exponeras i ett tidigt skede, vilket sätter mer fokus på galningens karaktär. Den här gången har han låst in åtta personer i samma hus, där sadistiska dödsfällor väntar. Lite som ”Cube”. Polisen Eric Matthews ställs öga mot öga med Jigsaw och ser ut att vara den ende som kan rädda de blivande offren. Mycket står på spel för Matthews vars son har blivit bortförd. Filmen är mörk, spännande och smart. Den dubbla twisten innefattar nya dimensioner, även om vändningen i ettan förblir oöverträffad. Frågan är om en framtida ”Saw III” kommer att vara lika skrämmande. Jag syftar på slutet. På en punkt kan man tycka att trovärdigheten brister; hur de instängda människorna reagerar i vissa lägen. Annars är det inte mycket att klaga på. Ettan må vara snäppet vassare, men ”Saw II” är fortfarande grymt bra! Jigsaw är den coolaste psykopaten sedan Hannibal Lecters glansdagar. Jag stör mig på att filmen gick upp på bio i USA för flera månader sedan. Men, men. Bättre sent än aldrig… /Johan Karlsson
Johans betyg: en given 4:a

Jesper Isaksson