Recension - Blu-ray/DVD

När flickgänget träffas ett år efter en fruktansvärt tragisk olycka, där en av tjejernas dotter omkommit, ska de ut på ett av sina våghalsiga äventyr. Denna gång är det ett grottsystem i Appalacherna som ska utforskas. Men en i gänget, Juno, ljuger om grottan och leder gänget till ett system dit ingen människa satt sin fot. Tror de.

Det ska enligt utsago vara becksvart i grottorna, men konstigt nog lyser det grönt eller rött i alla utrymmen. Det ser fasansfullt billigt ut och det är svårt att leva sig in. Ljudeffekterna för tankar till science fiction och rätt vad det är stöter tjejerna på Gollums släkt nere i grottorna. Det känns jättekonstigt att på det här sättet få reda på att Midgård ligger i Appalacherna, USA, jag som var så säker på att förlagan till Tolkiens sagovärld skulle vara i Europa. Dessutom blir det oförsvarligt att Peter Jackson tog filmteamet till Nya Zeeland - nu när vi vet!

Det lilla relationsdramat som filmen innehåller (otrohet mellan kompisen, Juno, och mannen) spelas upp som om det inte var av någon egentlig vikt. Och i sanning - det känns lättvindigt i förhållande till all skit som huvudpersonen Sarah (Shauna Macdonald) måste utstå. Den här filmen är fullproppad med chockeffekter och visst, jag rycker till. Egentligen är jag väldigt lättskrämd, men bara när det finns en subtil stämning, ett ogripbart okänt som verkligen gastkramar mig. Här är allt presenterat och det är inte ett dugg skrämmande. Nä detta är snarare gore eller splatter än skräck. Förutom Gullums släktingar kan man alltså dra en ytterligare parallell till ”Sagan om ringen”, nämligen Peter Jacksons förflutna som splatter regissör. Jag skrattar åt allt blod, uttryckta ögon, hackor som genomborrar skallar uppslitna strupar etc. inte för att jag gillar extremt våld, men för att det är löjeväckande overkligt.

Detta är inte min favoritgenre. Jag tycker det är löjligt i sig att göra film för att få människor att må dåligt - för att chocka. Men det finns ju skräckfilm som har ett existensberättigande ändå, den kategorin tillhör inte instängd. Främst beror detta på att den inte lyckas frammana den klaustrofobiska känsla som den alldeles i början åtminstone lyckas snudda vid och som man hoppas ska stegra till crescendo, istället får jag alltså nöja mig med att hånskratta åt filmen. Detta är det dummaste jag sett på länge (och då var ”Barbie och Pegasus förtrollning” dum så att det räckte ändå), och därför är filmen värd en svag etta. Vänta till denna film finns att hyra - det är bortkastat att se den på bio.

Mattias Svensson