Recension - Blu-ray/DVD

My Sassy Girl tog Sydkorea med storm när den kom mitt under landets filmexplosion 2001. Den var en fräsch, kaxig och vågad kärlekskomedi som gav en helt ny typ av karaktär, en femme fatale att tråna efter i komisk miljö. Tyvärr så är den betydligt mer överhypad än vad den förtjänar. För trots att den fått otaliga kopior gjort på sig sedan den kom så är den stora frågan – var den verkligen värd all uppståndelse?

Min första kontakt med My Sassy Girl kom som så många gånger förr via Internet. Frågan var; ”vad för sydkoreansk film har man missat?” Svaret var tydligt; det var den som skapat en helt ny egen genre med sin sympatiska komiska vinkel. Det är formalia när den är som värst: Tjejen är snygg, porretar killen, slår honom ständigt i huvudet när han inte lyder och frågar ”you wanna die?”. Man skulle kunna kalla det för en fetischfilm där unga killar suktar efter att få träffa den otroligt vackra och genombitchiga, men ändå på sitt sätt charmiga, tjejen.

Det är mycket möjligt att humorn i den här filmen antingen är väldigt sydkoreansk, eller väldigt barnslig och därför inte passar. Tyvärr så är jag rädd för att så inte är fallet, och svaret blir då en blandning av det senare tillsammans med humor som delvis är charmig och delvis är tagen från Freddy Got Fingered. För, det är helt enkelt inte kul när en tjej rakt upp och ner spyr på en äldre mans tupé på tunnelbanan. Det går att göra kul om det är gjort med finess, något som bland annat engelsmännen lyckats underbart med.

Har saknas dock finessen och bestående är istället att stackars Kyon-woo blir utstängd från en toalett utan kläder, försöker gömma sig på stan för sin flickvän eller rent av åker på stryk. Det blir aldrig riktigt underhållande.

Ändå måste ges att huvudrollen spelas med stor charm av Tae-hyun Cha, och The Girl görs även hon vackert av Ji-hyun Jun(samma namn där? Dessa Koreaner...).

Totalt sett är detta den typiska ”kunde vara och borde vara” filmen, men som tyvärr inte när fram utan instället hamnar där den hör hemma – långt bak i DVD hyllan.

Filip Gieldon