Recension - Blu-ray/DVD

2003 sparkade Chan-wook Park in framtänderna på hela filmindustrin med sitt nymoderna mästerverk Oldboy, en film som numera knappast behöver någon introduktion. Nu, tre år senare, är hypen kring hans nya projekt total. Filmen heter Sympathy for Lady Vengeance, och det sista kapitlet i hämndstrilogin som kommit att definiera inte bara asiatisk film, utan som stått längst fram i dagens nyskapande filmmakande. Nu när trilogin är avslutat har Park skapat en helt egen genre - den sydkoreanska hämndfilmen.

Likt Chan-wook Parks tidigare filmer Sympathy for Mr. Vengeance och Oldboy är det centrala temat i denna berättelse hämnd. Lee Geum-Ja är den här gången offret, och den som i sin tur kommer att kräva ut en lång och utdragen hämnd. Likt de två tidigare filmerna är hon inte själv helt utan skuld, utan tvärtom en karaktär som i sitt liv begått icke-moraliska dåd, och när filmeberättelsen börjar är det inte en sympatisk huvudkaraktär man möter. Det är här geniet Park får sitt största utrymme när han långsamt bygger upp en karaktär som man hatar, förstår och lider med desto längre hennes hämndresa går. Sympatin man ska känna blir så mycket starkare och genuinare när vi får ta del av känslorna som genomsusar denna från början väldigt icke-sympatiska karaktär.

Sympathy for Lady Vengeance är en av de mest omtalade och förväntade filmerna som släppts de senaste åren och mottagandet har varit blandat. Fans till de två första har kritiserat Park för att Park varit lat med detta verk och att inte alls uppnått samma nivå som hans förra film Oldboy. Kritiken är inte orättvis om man ska vara helt ärlig, men då ska man komma ihåg vad det var den här mannen skapade för tre år sen – utan tvekans detta årtiondes bästa film.

Därav är det lätt att känna sig smått irriterad över denna film som i sin stil betydligt mera påminner om en lugnare och mera verklig Sympathy for Mr. Vengeance än den stilsättande och snabbrörande Oldboy. Tempot är betydligt långsammare och intrigen är inte lika djupgående och omskakande som trilogins andra del.

Dock så är den här filmen bra. Väldigt bra. Det må vara en inte lika ambitiös film vi möter, men den är likt välgjord och rörande för det. Park har med den här filmen inte försökt att nå ännu en milstople, utan istället vill han berätta ännu en human historia.

Samtidigt är allt det som definierar sydkoreanskt filmskapande närvarande, med scener som bränner sig fast på näthinnan. Bilden där vapentillverkaren håller upp Lee Geum-Jas specialbeställda skjutvapen, fångande samma bild i form av en tatuering längst armen, säger mer än de flesta filmerna gör i sin helhet numera. Budskapet och symboliken är så vacker och ändå brutal att man precis som i Parks tidigare verk flera gånger känner kalla kårar längst ryggraden och gåshuden sprider sig ett flertal gånger över kroppen.

Ifall kritik ska riktas är det främst mot valet att använda sig av samtliga fyra skådespelare från Oldboy, oftast via övertydliga cameos men även i viktiga roller. Det stör berättandet och är något som verkligen sticker ut, där man helt plötsligt bryts ur handlingen och tänker ”Det är ju Mido! Och där är Woo-jin!”. Det är synd att Park inte kunde låta bli att vinka på detta sätt till sina Oldboy fans, och tyvärr är det inte lika subtilt som i den nämnda, där huvudrollen från Mr. Vengeance har en mindre roll, utan här är det endast för att påminna oss om vad han skapat tidigare, och att detta är en del av en trilogi.

Dock så är detta väldigt specifik kritik och den här filmen är självklart given för både fans av de tidigare filmerna och även en trevlig upplevelse för samtliga andra. Filmen kommer även att vara väldigt intressant på DVD där den tydligen långsamt ska skifta från färg till svartvitt och endast lämnande vissa delar i färg, likt Sin City. Detta var tydligen tanken från början även med bioversionen av filmen, men man hann inte få det gjort i tid. Än viktigare är att den effekt personligen överses av Park själv.

Sett på överlag är detta inte en ny Oldboy, men däremot en ny Sympathy for Mr. Vengeance vilket inte är illa det heller – och Sympathy for Lady Vengeance kommer att bli en av de mest efterlängtade DVD köpen när tiden är inne.

En andra åsikt: Kim Ekberg:
Med ”Hämnarens resa” och ”Oldboy” bländade Park-Chan Wook mig dubbelt med två fantastiska filmupplevelser på rakan. Jag vet att det är osunt höga förväntningar på den avslutande delen i trilogin, men turligt nog så klarar Park (nästan) av att fortsätta leverera smått osannolikt bra filmer. Den sista delen är helt olik de tidigare delarna, men ändå så fungerar den utmärkt tillsammans med dem på något märkligt sätt. Det finns många av filmens scener som är smått geniala, och det känns nästan som om det är ett manus av Alfred Hitchcock som Park-Chan Wook har hittat och kryddat till lite med sin välkända svärta. Det är dock något litet, som inte går riktigt att sätta tummen på, som hindrar filmen från att bli lika fulländad som sina föregångare. Men helt klart, en av årets bästa filmer är ett faktum. Redan nu.
Betyg: 4/5

Filip Gieldon