Recension - Blu-ray/DVD

När jag slår upp tidningarna och läser kritikernas lovord av denna film så undrar jag om det var samma film jag såg igår. Fem Oscars-nomineringar till den kommande galan och upphöjd till skyarna av de som "kan" film. Varför?

Biokvällen var utstakad och klar. Vi skulle se "Brokeback mountain", filmen alla talar om. Men när vi insåg att vi inte skulle hinna äta före denna film tog vi en som började en halvtimme senare, "München". Det gjorde ingenting för mig då jag visste att även detta skulle vara en film att njuta åt. Jag menar fem oscars-nomineringar!!

Vad är det då som gör att filmen, enligt mig, inte håller måttet? Många saker! När jag satte mig i biostolen hade jag inte så höga förväntningar. Jag hade inte hört så mycket om den men trodde att Spielberg med sin genialitet skulle beröra känslomässigt, bygga upp spänning och överraska. Det blev inget av det.

Handlingen då:
Här är det egentligen inte så mycket att säga. Taglinen säger egentligen det som behövs "Hela världen var åskådare när 11 israeliska atleter mördades vid de Olympiska spelen i München 1972. Detta är berättelsen om vad som hände efter det".
Fem israeliska män valdes i största hemlighet ut för att hämnas på de grymma personer som planerade dådet. Allt upplagt för hög spänning och en bra berättelse!


För det första så går allt för fort. Tidshoppen tar bort spänningen. VIPS så har man satt ihop ett gäng på fem personer som ska gå bärhärskargång genom Europa. Man vet knappt vart dom kommer ifrån eller vilka dom är. Men helt plötsligt sitter dom ner vid ett bord och snackar som om de hade kännt varandra hela livet.

För det andra
Varför tar du bort spänningen Spielberg? Upplägget är klockrent och att jaga rätt på 11 personer och kallblodigt mörda dem borde väl vara ett ämne som inte kan misslyckas. Men allt går för lätt. VIPS så hittar man personen och VIPS så är han död. Det går för lätt!

För det tredje
Återigen går mycket för lätt. Jag tänker på när en i gänget försvinner. Ingen har en aning om vart han är men VIPS så hittar de honom sittandes på en bänk. Hur???

Det som fungerar
Skådespeleriet är något som fungerar bra. Även om jag inte vet om jag ska älska eller hata Eric Bana. Han känns oerfaren men samtidigt är det perfekt då han i filmen inte är någon mördare. Han är en helt vanlig israel som får ett uppdrag att döda. Vem hade inte kännt sig stel då?

Något annat jag stör mig på är även det otroliga pushandet för filmens budskap: "Att ha ett hem".
Judar och israeler höjs till skyarna. När en "felaktig" person blir dödad i filmen (för att inte avslöja något) säger en i gänget: "Det är fel. Det är inte så här vi judar har fötts upp. Vi skulle aldrig handla illa mot någon".
Samtidigt ger han Palestinierna en ursäkt i "vet ni hur det är att inte ha ett hem. Att inte ha en plats på jorden att kunna kalla sitt land? Om ni visste det hade ni också handlat som oss."

Det politiska budskapet är därmed klockrent men med vetskapen att Spielberg själv är jude känns det något krystat. (hade det gjort även om han inte var det).

Jag går ifrån biografen oberörd. Nästan lite smått arg. En av mina kompisar har sovit två av de nästan tre timmarna i biosalongen och den andra håller med mig. Det här var en besvikelse!

Daniel Johansson, chefredaktör