Recension - Blu-ray/DVD

I dessa animationstider där tecknat är passé och animation är den nya innedrogen, kommer Disney med något som går emot deras särträgna satsning på den tecknade genren. ”Den lilla kycklingen” eller ”Chicken Little” som den heter på engelska är en animations-film i klass med Dreamworks arbeten. Kan Pixar ha varit med redan i denna film tänk? (Om inte, så hade Disney knappt behövt köpa upp dom).

Tänk dig att du är liten och du ska gå och låna en bok på biblioteket. Bokhylla efter bokhylla är fylld med tråkiga böcker med urvattnade färger som avslöjar deras härstammning från tidigt 70-tal. Men så springer du på den där magiska hyllan med ”Nyheter”. En bok med ett omslag med neonfärger fångar din uppmärksamhet och när du öppnar boken finner du en massa bilder som tillsammans utgör en söt, häftig, rolig, smart saga som du tjugo år senare har läst om och om igen ett flertal gånger.

”Chicken Little” är denna bok, med det häftiga omslaget, dom roliga karaktärerna och berättelsen som håller dig sådär lagom nyfiken, road och på bra humör filmen igenom.

Storyn då
Chicken Little bor i en liten by där nyheterna färdas snabbt och ofta inte handlar om något mer än grannen ”jönsson” som målat om sin ladugård. En dag trillar himlen ner och kycklingen gör en stor sak av det och försöka meddela byn om den storslagna händelsen. Något som hans pappa får släta över och skämmas för då något sådant, enligt logiken, inte kan hända. Och när det händer en andra gång vågar vår kyckling inte berätta för någon då skammen av att skämma ut sin egen pappa gjorde ont redan den första gången.
Det dröjer dock inte länge förrän byn får reda på att något skumt faktiskt har hänt och får hjälpas åt för att ställa den lilla byns idylliska stämning till rätta igen.

Filmen blandar moraliska frågor och humor på ett riktigt bra sätt. Ett par pekpinnar till den yngre tittaren som pedagogiskt når fram. Den har även en känslomässig ton där relationen far-son samt väner emellan behandlas. Blandar du ihop detta med den där sagan jag pratade om i inledningen så får du ett resultat som inte blir för långt (77 minuter film), inte blir tjatigt utan snarare berörande, roligt och imponerande (med tanke på animationen). Att filmen sen refererar till ett flertal större Hollywood-produktioner och har ironin med sig under hela resan gör att det blir ett bra betyg.

Jag var den där pojken som älskade neonfärger och digitala funktioner när jag var liten. Jag fastnade ofta för böcker med häftiga omslag men med åren blev innehållet viktigare än utseendet. (Tur är väl det). Nu har jag trillat dit igen, omslaget på ”Chicken Little” är totalhäftigt och vi kommer alla ihåg reklamen med den lilla kycklingen som dansade Markoolio-dansen. Disney har lyckats förpacka den här lilla berättelsen på ett sätt som lockade mig att se filmen och jag är glad att jag återigen fick uppleva den känslan. Känslan av att vara totalt såld på någonting både före och efter jag konsumerat produkten. (Ordet ”konsumerat” var något jag på den tiden inte hade en aning om vad det var)

Daniel Johansson, chefredaktör