Recension - Blu-ray/DVD

Jag väljer att skriva om "Dödligt vapen"-filmerna 1-4 alla ihopbuntade och inte separat. Att konstatera att alla DVD-utgåvor innehåller en utmärkt ljud och bildkvalité är lika självklart som att de är kolossalt underhållande, i stora drag och på säregna separata små sätt.

För de som inte känner till serien, handlar alla "avsnitt" om poliserna Riggs och Murtaugh (Mel Gibson & Danny Glover) och deras minst sagt okonventionella sätt att lösa brott. Ja, Riggs är okonventionell och Murtaugh den ordningsamma och traditionella polisen. Naturligtvis är radarparet varandras motsatser, den ene vit och den andra färgad, den ene galen och den andra galen nog att följa en galning. Fast motvilligt. Eller?

Gemensamt för alla "Dödligt vapen"-filmerna är att de är regisserade av rutinerade Richard Donner i en avslappnad stil och bildmässigt väldigt kategoriskt, något som passar just denna filmgenre. Handingen är i princip den samma genom alla filmavsnitt. Än är motståndaren knarkhandlare, än (politiskt korrekt på den tiden) Sydafrikanska bovar, f.d. korrumperade poliser och slutligen den kinesiska maffian. Enkelspårigt, våldsamt, snuskigt språkbruk och väldigt, väldigt underhållane och roligt.

Huvudkaraktärerna och största delen av birollsinnehavarna är de samma från del till del och det är kul att se hur de förändras på alla dessa år mellan 1987 och 1998. I del 2 introduceras dessutom en ny figur, Leo Getz, en småfifflare spelad av den eminente Joe Pesci. Hans minspel och svordomsdrypande dialog får mig att skratta så jag håller på att pissa på mig varje gång gar ser filmerna. Figuren Getz blev så populär att han blev en självklar roll i del 3 och en av de bärande rollerna i avslutande del 4.

Sällan i filmhistorien har man med sådan precision lyckats kopiera sig själv och dessutom på ett lyckat sätt. All avsnitt har blivit succéer och behövliga avstamp för de inblandade mellan mera seriösa roller. Mel Gibson har under dessa knappa 20 år blivit en skicklig karaktärsskådespelare och medverkat i bl.a. "Hamlet", "Maverick", "Ransom", "Conspiracy Theory" och inte minst i "Braveheart" som gav honom en Oscar® 1996 för bästa regi.
Danny Glover har gjort ett trettiotal filmer mellan dessa Dödliga år, men många av dem är inte i klass med vad han kan prestera. Några bra minnen har man dock genom hans medverkan i "Grand Canyon", "Gone Fishin’" och "Switchback".
Joe Pesci har däremot gjort succé i bl.a. "Goodfellas", "JFK", "My Cousin Vinny" och "Casino". Trots dessa succéer tycker jag att Leo Getz i sista Dödligt Vapen är den prestationen som jag kommer att ha på min näthinna då jag tänker på denna lilla italienare.

Till slut har vi andra roller som för evigt är gjutna i action-komedihistorien. Rene Russo som Gibsons hårt slående älskade i del 3 & 4, Murtaughs familj, polischefen som ordagrant får grå hår p.g.a. radarparet och deras göromål, polispsykologen som Riggs jävlas med och slutligen Chris Rock som polisodågan som gjort Murtaughs dotter med barn. Tillsammans med Chris Tucker ("Rush Hour") en värdig ersättare till Eddie Murphy nu när Murphy blivit mesig.

Dödligt Vapen-filmernas succé beror på många faktorer: Mästerligt hantverk av rutinerade filmskapare, icke existensen av alla djupare meningar och betydelser, död och svordomar, fantastiska stunts, fantasifulla skurkar, enkelspårig handling och inte minst glimten i ögat. Man skulle tro att detta är receptet till en B-film. Det är vad det antagligen skulle ha blivit om inte just hantverket var så bra och konceptet tilltalande till den breda, betalande publiken.

Roligast är trots allt Mel Gibson som den lätt galna Martin Riggs. I första filmen har han blivit änka och tappat lusten att leva. Han klarar inte av att döda sig själv så han blir i stället polisens farligaste vapen för han räds inget. Vapen och hot skrämmer honom inte och det blir hans styrka.
I tvåan är han nästan lika galen men visar också en mjukare sida. Ända tills hans nya kärlek dödas. I trean är Riggs fortfarande galen men nu vill han leva. Visst tar han lika stora risker som förut, men han har inte längre dödslängtan. Och i fyran är risktagandet fortfarande där, men en åldrande Gibson har ny fört in i Riggs sin egna, professionella glimt, som får honom att säga och göra saker som tidigare var helt otänkbara:
"We’re gettin’ too old for this shit", säger Riggs och lägger sig i en boxningsmatch så han inte ska få mera stryk. Men i nästa sekund ger han sig på en topptränad kung-fu kille bara för att åka på skitmycket spö igen.
Gibsons ansikte bär årens patina och med all rätt anser han sig vara för gammal för att få stryk av andra. Jag är personligen tacksam att LW4 är den sista i serien för den är också den mest fulländade. En del till och det kan ha blivit parodiskt. Kanske om 20 år då de pensionerade poliserna farfar Riggs och morfar Murtaugh inser att poliskåren har blivit för styvnackad och ineffektiv, kanske de då rycker in igen till en jublad återkomst och löser stadens problem accompanierat med stora explosioner och snuskig gubbhumor. Kom ihåg att det var här ni läste idén först.

Humorn i serien är en bärande ingrediens. Egentligen skiljer den sig inte från andra one-liners-filmer som tillverkas i Tinseltown. Snabba repliker, ofta snuskiga insinueringar, rasistiska tillmälen och svordomar. I synnerhet en massa svordomar.
Lee Butters (Chris Rock): “Somebody took my phone number and called Afghanistan. Afghanistan! I've never talked to anyone in Afghanistan, I don't know nobody in Afghanistan, and even if did know anyone, I wouldn't talk to that Afghan ass for three hours! I won't talk to my daddy for three hours.”
Leo Getz (Joe Pesci): ”Yeah right! They fuck you with cell phones! That's what it is! They're fuckin' you with the cell phone! They love it when you get cut off! Y'know why, huh? You know why? 'Cause when you call back---which they know you're gonna do!---they charge you for that fuckin' first minute again at that high rate!” (LW4)
---------
Leo Getz: They FUCK YOU at the hospital, OK? They FUCK YOU at the hospital! First they drug you, then they FUCK YOU! And then along comes the insurance company and FUCKS YOU some more! (LW3)
---------
Leo Getz: They FUCK YOU at the drive-thru, okay? They FUCK YOU at the drive-thru! They know you're gonna be miles away before you find out you got fucked! They know you're not gonna turn around and go back, they don't care. So who gets fucked? Ol' Leo Getz! Okay, sure! I don't give a fuck! I'm not eating this tuna, okay? (LW2)
---------
Martin Riggs: Look, why don't we just the cut the shit here? We both know why I was transferred. People think I'm crazy, in which case, I'm fucked and nobody wants to work with me. Or they think I'm faking to draw a psycho pension, in which case, I'm fucked and nobody wants to work with me. Basically, I'm fucked. (LW1)

Och så vidare!

Om man vill se hjärndöd, adrenalinstinn action-komedi av högsta klass ska man se Dödligt Vapen serien, men man måste ha glimten i ögat. Tar man den på allvar, då har filmgubbarna misslyckats. Om man inte gillar stora stunts, "fuck" i varannan mening, omotiverad våld, tortyr och misshandel samt grova skämt om alla och allt, ska man INTE se någon av Dödligt Vapen. Jag lovar, min egen mor höll på att få en lindrig hjärnblödning då hon såg del 4.

Jag försöker in mina värderingar vara så objektiv som möjligt och inte styra konsumentens köp/ickeköp tankar åt något specifikt håll, men nu anser jag trots allt att alla DVD-fantaster bör i sin DVD hylla ha alla Dödligt Vapen DVD-filmer. Punkt slut!

Jan Ahlgren