Recension - Blu-ray/DVD

En amerikansk reporter, spelad av Samuel L Jackson, får i uppdrag att åka till Sydafrika för att intervjua en av de värsta förbrytarna under apartheidregimen. Väl där stöter han på den vita överklasskvinnan Anna, även hon reporter och som ska övervaka sannings- och försoningskomissionen. Denna kommission har för avsikt att utfärda amnesti till de människorättsförbrytare som önskar erkänna sina fruktansvärda brott inför sina offer och/eller deras närmaste överlevande. Allt genom urinvånarnas sed för förlåtande: Ubuntu (vet alla vad det är?).

Under filmens och resans gång, för det är en resa genom Sydafrikas oerhört vackra landskap – där journalisterna ska försöka dokumentera alla de vidriga historier som dras upp, knyter de båda protagonisterna närmre och närmre band. Hon är gift och har flera barn, han är nyseparerad och har en son hemma i U.S.A. Det hindrar dem inte från att bedriva otukt. I sanningens namn så är det en väldigt trivial och tunn kärlekshistoria och den känns påklistrad som för att berättiga filmens svåra röda tråd och Sydafrikas mörka nutidshistoria. Det enda riktigt nya och originella är att jag ser Sam i hans första kärleksscen och jag betackar mig för framtida klumpigheter från denne man, håll dig till lasersvärdet Jackson!

Sam Jackson gör mig också osäker på om han verkligen är så bra som jag hittills tyckt, eller om han faktiskt har gjort en dålig prestation. Har han inte det, skulle det kunna vara så att han på ett mycket övertygande sätt gestaltar en osäker man på en hög position med mycket press på sig att leverera till sin tidning (Washington Post).

Rent filmiskt finns det en hel del att önska, ibland känns det som dogmafilm där en skakig kamera försöker snappa upp ett ansikte i ljuset av en liten bordslampa i ett i övrigt nattmörkt hem, och andra gånger är det flotta flygningar över pampiga naturområden. Detta ger ett spretigt och osammanhängande intryck som dessutom förstärker den spretighet som faktiskt genomsyrar filmens alla nivåer. Det är till och med svårt att säkert säga vad filmen menar i skuldfrågan – även om huvudbudskapet är glasklart: Ubuntu! – vi är inte ensamma. Det du gör mot en gör du mot alla – inklusive dig själv.

För att det är en viktig film som har ett mycket starkt berättigande i att om och om igen påminna oss om att andra världskrigets grymheter inte var de sista på denna ibland sorgliga planet, så ger jag filmen en klar 3:a. Men fan vet om den egentligen är värd hela betyget. Det skulle vara för musiken och visdomsläran då.

Mattias Svensson