Fruktans lön

  • Svensk titel: Fruktans lön
  • Originaltitel: Le Salaire de la peur
  • Speltid (min): 147
  • Release (Blu-ray/DVD): 2006-03-22

Recension - Blu-ray/DVD

På en bar i en liten håla någonstans i Sydamerika försöker flera män, från vitt skilda platser i världen, att få tiden att gå. Det finns inga arbeten, inga pengar. Ibland får de tur och kan jobba en dag för att få råd med ett mål mat och kanske en öl. Desperationen ligger tung.

När ett amerikanskt oljebolag efterlyser fyra personer som kan köra lastbil till ett riskabelt uppdrag tvekar de inte en sekund inför chansen att få tjäna lite pengar. Detta trots att uppdraget går ut på att under hård tidspress köra en lastbil fullproppad med stötkänslig nitroglycerin genom ett bergslandskap som definitivt ställer krav på sina trafikanter.
 


Nu kämpar de fyra förarna inte bara mot klockan och det urusla väglaget, utan också mot sina nerver. Nu sätts deras mod och vänskap på prov…

”Fruktans lön” är fransk, svartvit och jättelång. Inte direkt de kriterier som dagens relativt unga filmpublik suktar efter, men jag önskar att de ger den en chans. Maken till nervkittlande spänning får man leta efter. Visst, jag kände personligen att filmen var aningen för lång, men samtidigt bidrar speltiden till att spänningen byggs upp till en närmast oliiidlig nivå, för att parafrasera en viss Peter Harryson. Värt att notera är att filmen vid sin amerikanska premiär var betydligt kortare då filmbolaget hade valt att klippa bort en hel del av öppningsscenerna i filmen. Orsaken sägs ha varit att vissa av scenerna var anti-amerikanska, medan andra påstår att nedklippningen endast berodde på att filmen var för lång. Vilket som är sanning ska jag inte spekulera vidare i, men visst är det så att det amerikanska oljebolaget framställs som egoistiska, osympatiska kapitalister som inte bryr sig om människors värde. Samtidigt är just början av filmen den del som fungerar sämst, det är först när lastbilarna börjar rulla som det blir riktigt bra.

Regissören Henri-Georges Clouzot fick senare se sin film bli amerikaniserad, först som ”Violent Road” 1958 och senare som ”Sorcerer” från 1977 där William Friedkin regisserade och Roy Scheider hade huvudrollen. Om Friedkin och Scheider lyckades lika bra som Clouzot och Yves Montand ska jag låta vara osagt då jag ännu inte sett filmen i fråga. Men är den hälften så bra som originalet har de kommit en bra väg…

Jag vill varmt rekommendera denna film och beordrar er härmed att snarast kila ner till den lokala videobutiken och hyra den. Eller varför inte köpa den? Jag tror knappast ni kommer att ångra er.

Tack till Atlantic för recensionsexemplaret.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer