Recension - Blu-ray/DVD

Den 9 juni 1986 visades det allra första avsnittet av ”Nattens Riddare” på SVT. Som 13-årig grabb satt jag och många likasinnade bänkade framför TV-apparaternas sken för att få se en riktig hjälte skipa rättvisa med en fantastisk bil som sidekick. Även om jag redan hade sett pilotavsnittet flera gånger tidigare (det gick att hyra den på VHS) var jag helt fast och det är något med konceptet som gör att jag inte riktigt kan släppa taget...

”Nattens Riddare”, eller ”Knight Rider” som serien hette i original hade amerikans TV-premiär 1982 och vid tidpunkten för den svenska premiären var den redan nedlagd. Men trots svikande siffror mot slutet hade ändå en stjärna och ett fenomen skapats. Stjärnan var David Hasselhoff och fenomenet var ”Knight Rider”.

Det har gjorts flera försök till att spinna vidare på serien. 1991 gjordes TV-filmen ”Knight Rider 2000”, där Hasselhoff återvände som Michael Knight och den här gången med en röd Pontiac Banshee, K.I.F.T. (Knight Industries Four Thousand) i släptåg. Jag hyrde den direkt den kom och blev grymt besviken. Sedan kom TV-serien ”Team Knight Rider” och det finns väl egentligen inget positivt att säga om den (japp, jag såg samtliga avsnitt...).

2008 var det dags igen att återuppliva konceptet och det är den serien som denna recension handlar om, även om det tog ett tag att komma dit. Den här gången heter huvudpersonen Mike Traceur och är en före detta Army Ranger som försöker hanka sig fram som racerförare. Men ödet vill annorlunda och snart blir han involverad i en härva där mystiska banditer försöker komma åt topphemlig information. Till sin hjälp har han ungdomskärleken Carrie och hennes far, dr Graiman. För knappt 30 år sedan byggde Graiman en specialutrustad bil i uppdrag av miljardären Wilton Knight, en bil som sedan användes för att kämpa mot brott över hela landet. Denna bil, och dess förare Michael Knight, har sedan länge försvunnit och bara legenden återstår. Nu har dock Graiman byggt en ny bil och det finns bara ett naturligt val av förare; Mike Traceur.

Det är så den nya ”Knight Rider” serien börjar och jag har blandade känslor för den. Jag såg piloten när den sändes och de två första avsnitten innan jag lade ner det med tanken att ”Nä, detta funkar inte.” När jag i dagarna fick hem första halvan av den enda säsongen (serien är redan nerlagd) bestämde jag mig för att ge den en ny chans. Faktum är att den funkar betydligt bättre än jag trodde, dock inte helt utan problem. Serien är upplagd precis som förlagan, varje avsnitt innehåller ett nytt uppdrag där våra hjältar får rädda dagen.

De positiva sakerna först: Val Kilmer är perfekt som rösten till den nya K.I.T.T., inget snack om saken. Bruce Davis är stabil som dr. Graiman. Blandningen av humor och action är balanserad, även om den liksom originalet blir mer än lovligt töntig ibland.

De negativa sakerna: Bilen. Dagens K.I.T.T. Är en specialutrustad Ford Mustang med en massa lull-lull och är riktigt snygg. Jag har dock svårt att smälta det faktum att den morphar mellan olika lägen, och att den kan förvandla sig till en pickup är bara störtlöjligt. Justin Bruening som spelar Mike Traceur är stundtals riktigt usel, och då menar jag sämre än Hasselhoff.

Man får ta ”Knight Rider” för vad det är värt. Serien är gjord med glimten i ögat och den blir aldrig tråkig, vilket är det värsta en film eller TV-serie kan bli. Jag ser fram emot att få se resten av säsongen, men tills dess kan jag rekommendera första halvan till er som har barnasinnet kvar.

Fredrik Liljegren, chefredaktör