Recension - Bio
Hur angeläget känns det med en ny Beck-film efter sexton filmer som har tjatats ut genom otaliga tv-repriser? Det känns faktiskt angeläget. Tror jag pallar åtta till.
En Beck-film ska innehålla vissa förutbestämda inslag:
1. Den ska tackla ett aktuellt samhällsproblem.
2. Martin Becks påträngande granne ska bjuda på en stänkare.
3. Gunvald Larsson ska slänga ur sig sarkasmer och bli förbannad.
Dessa kriterier uppfylls i ”Beck – skarpt läge”. Samhällsproblemet som behandlas är kvinnomisshandel, som på ett otäckt sätt inleder filmen. Ett problem som på det stora hela tas upp på ett trovärdigt sätt, från män med sjukliga kontrollbehov till hjälpande kvinnojourer. Den invändning jag har har att göra med hur den misshandlade kvinnans barn framställs. Pojkarna uppträder lite väl oförsiktigt och verkar inte vara vidare ängsliga när de är på flykt från misshandlaren. De borde snarare vara på helspänn. Men det är en mindre anmärkning.
I nästa scen går man från brutal kvinnomisshandel till en brutalt rolig granne. En inte helt väntad övergång. Men det funkar. Grannen är kult och mer omtyckt än Martin Beck själv. Det vet manusförfattarna vid det här laget. Den här gången tvingar han sig på Beck som inneboende. Mer bör inte avslöjas. Grannen utgör en comic relief som är nödvändig mellan allt elände. Och Ingvar Hirdwall spelar honom lika lysande som vanligt.
Sedan har vi Gunvald Larsson. Ännu en publikfavorit. I den här berättelsen får vi för första gången bekanta oss med Gunvalds syster. Denna ansträngda syskonrelation ger Larsson lite mer djup. Han väljer att inte anförtro sig till Beck om privatlivet, som den ensamvarg han är. Detta utesluter inte sedvanlig tuffhet och rapphet hos karaktären. Men det känns mer balanserat än tidigare.
Annars ser Martin Beck lika trött och bekymrad ut som vanligt. Peter Haber gör förstås bra ifrån sig, även om han snarare är i sitt esse i mer komiska roller (såsom ”Sunes sommar” och ”Jönssonligan & den svarta diamanten”). Bland nykomlingarna märks Ing-Marie Carlsson som en kvinnlig polis. Stina Rautelin ville alltså inte återvända till filmserien? Måns Nathanaelson (Junior i ”Rederiet”) spelar en ung rookiepolis som inte verkar vara torr bakom öronen ännu. En ny Skacke alltså. Det ser lovande ut inför kommande filmer.
Själva storyn ser vid första anblicken ganska simpel ut, men kommer med ett par smarta vändningar. Helhetsintrycket går inte av för hackor. Lite mer kräm hade i och för sig inte skadat. Fast när Larsson är mannen på taket så blir det till och med lite anständig action.
Betyget landar i gränslandet mellan en stark trea och en fyra. Vi snackar fortfarande om Sveriges bästa filmpoliser. Så det får bli en stolt fyra för Persbrandt och Haber. Jag gillar läget.
Kommentarer