Recension - Blu-ray/DVD

Av okänd anledning splittrades den legendariska komikerduon Lanny Morris (Kevin Bacon) och Vince Collins (Colin Firth), i slutet av 50-talet när de stod på höjden av sin popularitet. Det enda man tror sig veta är att det förmodligen hade att göra med att en vacker kvinna under mycket mystiska omständigheter hittades död på deras hotellsvit i ett badkar. Ingen av dem kunde besvisligen knytas till dådet, men i vilket fall innebar det slutet på deras samarbete.

Femton år senare, på 70-talet, bestämmer sig den unga, ambitiösa journalisten Karen O’ Connor (Alison Lohman) för att göra sitt livs scoop på den numera halvt bortglömda historien. Hon börjar gräva i en historia som blir allt mer saftig ju mer hon involverar sig.
Kan det rentav vara så att hennes barndomsidoler som alltid verkat så examplariskt trevliga på ytan, i verkligheten är bestialiska och perversa kvinnomördare? Spåren hon finner pekar i vart fall åt det hållet...

”Sanna lögner” är ett film noir-drama baserat på författaren Rupert Holmes novell ”Where the Truth Lies” och regisseras av Atom Egoyan, som bl.a. gjort ”Exotica” innan. Stilmässigt påminner den mycket om Martin Scorseses mest eleganta och romantiserande gangsterskildringar, i det här fallet dessutom kryddat med lite vågad bioerotik som grädde på moset.

Det har skvallrats mycket om just sexscenerna innan premiären. I USA tvingades man klippa ned den rejält innan den fick lov att visas för censurnämnderna. Egoyan är dock en man som tycker om att överträda gränser och det gör han rätt i tycker jag, det är nämligen oftast då det blir som mest spännande. Här är det gjort på ett snyggt sätt, distanserat och nästan kallt, vilket gör att det aldrig känns porrkladdigt, även i de mest vågade scenerna. Men ett varningens finger utfärdas: det är kanske inte den första filmen som man väljer att gå med morsan på, kan jag säga. Snarare flickvännen/pojkvännen i så fall!

Men nog om det. Historien är vattentät, figurerna är intressanta och mystiken kring fallet tätnar ju mer Karen rör om i grytan. Fotot är väldigt snyggt och ger en bra känsla av glassig succéduos uppgång och fall, samt av det drömska, erotiska, mystiska när det är tid för det. Jag tyckte om den här filmen mycket och förlorade aldrig riktigt intresset för handlingen. Visst, den kan kännas lite väl grabbig emellanåt, med berättelsen om dessa komikers till synes övermänskliga utsvävningar, men ju djupare man gräver desto mer nyanserad blir bilden och... man ska inte tro på allt som sägs. Och kanske minst av allt när det finns goda skäl till att misstänka att någon har något att dölja...

”Sanna lögner” får en fyra för att historien är spännande och eftersom Egoyan lyckats skildra den på ett så skickligt sätt att man hela tiden lockas att vilja veta mera.

Gustav af Ugglas