Recension - Blu-ray/DVD

Tidigare denna månad så hade vi en enkät på framsidan som löd; ”vad avskräcker dig mest med en film”? Bland alternativen så fanns bland annat att filmen var svartvit, tecknad eller att gubbarna pratade franska i den. ”L0L, vilken löjlig undersökning!”, kanske du tänkte slött. Och ja, det var jag som var ansvarig för denna. Dock så var huvudsyftet med denna undersökning en sak som har slagit mig mer och mer under de senaste åren som gått. Nämligen att vi alla har olika filmsmak. Ofta helt olika, speciellt recensenter och vanliga människor. En film som får bra kritik av oss recensenter räknas ofta som ganska så märklig och jobbig av Svenne-Banan. Självklart så finns det inget rätt och fel, men det känns bara lite märkligt att människor kan se så olika på en och samma film, se så många olika kvaliteter. Det är ett intressant fenomen, och därav min lilla vetenskapliga undersökning.

Men, till saken, något jag ofta har svårt att komma till: ”Linje Lusta” kommer nu på dvd. Den klassiska och älskade klassikern med Marlon Brando gör storstilad revival på en liten optisk skiva. Så vad har detta dvd-släpp med ovanstående att göra då? Jo, nämligen att jag förmodar att ”Linje Lusta” är en film som ingen WE-kepsbeklädd, OC-generations, CS-1337:ande unge kommer att hyra en kväll med grabbgänget. Detta grundar jag på tre fundament:

1. Fördomar
2. Filmen är gammal
3. Filmen är svartvit.

Det här konstaterar jag inte för att jag försöker att vara någon slags kultureletistisk viktigpetter, utan mest bara för att det är fascinerande. Du tror mig inte? Nu kommer själva M.Night Shyamalan-twisten på recensionen, håll i er: Jag tycker inte heller att ”Linje Lusta” var så fantastisk som jag egentligen borde tycka. Om det gör mig mer mänsklig i era ögon vet jag inte, men det bevisar i alla fall någonting viktigt. Även om en film är både gammal och svartvit så behöver jag inte tycka den är bra. (Vilket även leder till att NI (jag utpekar ingen) per automatik inte måste tycka att den är dålig)

Filmen handlar om en ung flicka som efter att ha förlorat sitt barndomshem, flyttar in till staden och sin syster för att bo där för ett slag. Kruxet är att hennes syster har skaffat sig en man (Brando), som inte är helt vänligt inställd till hennes visit. Det uppstår snart häftiga intriger, hisklig raseri, och människor på vansinnets rand i en härlig intrigsoppa. Det hela är trevligt, och berättandet har hela tiden ett bra flyt. Filmens största problem är att den känns alldeles för alldaglig och andefattig för att den på något sätt ska kunna bidra något till en redan övermättad filmgren. Det hela andas väldigt mycket teaterföreställning, vilket också kan bero på att filmen bygger på just en sådan. Det känns mycket konstlat och teatralt, vilket inte är något problem i sig, utan först då man försöker använda detta i filmmediet för att skapa en nerv och en närhet till karaktärerna.

”Linje Lusta” har dock en knapp i sin skjorta som ingen kan få loss, inte ens med tång. Marlon Brando är, föga förvånande, smått fantastisk i sin roll som råbarkad mansgris. Dock är Brando-effekten i den här filmen väldigt tydlig. (Och det här är någonting jag har lärt mig på filmskola, så lyssna noga: ) När Brando är med i en scen och inte är i centrum så tittar alla ändå på Brando för att han är den stora stjärnan. Detta stämmer mycket bra in på ”Linje Lusta” då faktiskt Brando spelar flera ligor över de övriga skådespelarna, och därmed får deras rollkaraktärer att te sig relativt otrovärdiga. Dock är det ju alltid en fröjd att se den avlidne mästaren agera i storform, vilket gör ”Linje Lusta” väl värd att spana in.

”Linje Lusta” är absolut ingen dålig film, men den lyckas av olika anledningar inte engagera mig lika mycket som den kanske försöker med. För att knyta ihop säcken, och peka tillbaka på vad jag inledde recensionen med så vill jag avslutningsvis säga att detta bara är en mans åsikt. Så bara för att jag tycker en sak så behöver ni ju inte tycka det samma. Detta är den stora paradoxen med filmrecensioner, de är till för att vägleda men kan istället leda in på senvägar. Så ta för din egen skull och plocka upp ”Linje lusta”, se den, och bilda din egen uppfattning. Först då så har du gjort ditt.

Kim Ekberg