Stoppa pressarna!

  • Svensk titel: Stoppa pressarna!
  • Originaltitel: The Front Page
  • Speltid (min): 105
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-08-29

Recension - Blu-ray/DVD

“Stoppa pressarna” var en de sista filmerna Billy Wilder regisserade innan han trillade av pinnen. Filmen är en tempofylld komedi som kretsar kring en demonjournalists överhektiska sista dag på arbetet. I huvudrollen som höjdarjournalisten ser vi Jack Lemmon, och som hans nemesis, redaktören på tidningen, Walter Matthau. Med denna klassiska komikerduo, en ytterst genomtänkt story, och sin skarpa regi, så skapar Wilder med “Stoppa pressarna” en exeptionellt rolig och tät komedi.

Som vanligt när det gäller en film signerad Billy Wilder, så är manuset den främsta styrkan hos “Stoppa pressarna”. Det bildspråkliga berättandet finns egentligen inte där för någonting annat än att föra fram manuset så tydligt som bara möjligt. Detta är en konst som Billy Wilder utvecklade under hela sin karriär, och i denna film så kan man väl säga att han drivit sitt formspråk till någon sorts perfektion. Det finns inga bilder eller inställningar som är till för någonting annat än att driva historien frammåt, vilket ger filmen ett driv och en frammåtrörelse av sällan skådat slag.

Om man ska ta och hitta några svagheter hos filmen så är det paradoxalt nog samma sak som är dess största styrka som är dess brist. För att nå den hetsighet och nerv som finns närvarande under filmens sista halvtimma så krävs en upptakt med förebygganden, som i jämförelse med den sprudlande finalen inte framsår som så rolig. Man kan också ibland få en känsla av att Wilder på vissa sätt har gjort en instutition av manusskrivandet, och inte skrivit det så mycket med hjärtat som man kanske kunnat önska. Men även om det är sjukt uträknat och kalkylerat precis vart man ska skratta, så gör man det faktiskt, hejdlöst, och då tvinar min klagan sakteliga bort i den kyliga höstluften.

“Stoppa pressarna” är 70% rolig komedi och 30% brutalt jävla rolig komedi. Det är underhållande till tusen, och ingen kommer efter filmen att känna att den slarvat bort två timmar av sitt liv, det kan jag försäkra. Trots sina små petitesser till brister så är detta en av Wilders allra roligaste komedier, vilket säger en hel del.

Kim Ekberg

Kommentarer