Recension - Bio

Äntligen är det dags för svensk premiär av årets (2006) kontroversiella guldpalmsvinnare vid den anrika filmfestivalen i Cannes: "Frihetens pris"!



Detta gripande krigsdrama utspelar sig under det irländska frihetskriget (1919-21) mot ockupationsmakten England och det därpå följande inbördeskriget mellan motstridiga grupperingar inom de egna leden. I handlingens centrum möter vi två bröder. Äldre brodern Teddy (Padraic Delaney) är en handlingens man aktivt deltagande i kampen för befrielse som medlem i det nybildade IRA (irländska republikanska armén) medan yngre brodern Damien (Cillian Murphy) är ett begåvat läshuvud med drömmar om att få åka till London och vidareutbilda sig till läkare. Ödet har dock andra planer i beredskap för honom. Det dröjer nämligen inte länge innan Damien ser sig själv oundvikligt indragen i ett blodigt krig för frihet där hårt sätts mot hårt i första rummet och politiska makthavares fredsavtal kommer efteråt. Genom gerillakrigsföring från gräsrotsnivå med barbariska och hatiska brittiska soldater som det självklara målet och därtill dessas påföljande hänsynslösa hämndaktioner som varken drar sig för den mest omänskliga tortyr mot oppositionen, eller ens sparar kvinnor och barn som svar, gör att filmen stundtals är mycket svåruthärdlig att se.



Men det är också en film om kärlek och starka band människor emellan och de olika ideal och slitningar som kan få dem att brista. När makthavarna slutligen beslutar sig för ett förhalande fredsavtal som ger Irland en egen flagga men inte någon egentlig självbestämmanderätt, går de två bröderna åt var sitt håll. Plötsligt är Damien den mest kompromisslöse, beroende på de fasor han tvingats utföra under vägens gång, medan Teddy vill få ett slut på lidandet en gång för alla. De två bröderna, som älskar varandra i själ och hjärta, ställs slutligen inför den kanske svåraste frågan av alla: Är friheten verkligen värd att döda någon du älskar för?



Den internationellt välbekante brittiske regissören Ken Loach är känd för sina politiska filmer som utifrån ett stort socialt patos och ett självupplevt arbetarklassperspektiv inte sällan är starkt kritiska mot den engelska regimen. Dessutom har han för vana att använda oprövade skådespelartalanger som ofta hämtas direkt ur den miljö han har bestämt sig för att skildra, allt för att ge en så autentisk känsla som möjligt. "Frihetens pris" är inget undantag. Förutom den genuina känslan i såväl miljöer som karaktärer som händelsförlopp, är det ett verkligt mästerprov i regi och foto (Barry Ackroyd). Skådespeleriet är superbt hos alla medverkande, inte ett spår av falskhet eller stjärnor som ska leverera ett snyggt ansikte. Man dras med lätthet in i filmen från första stund och sitter liksom trollbunden till det dramatiska slutet. Det var mycket, mycket länge sen jag såg en samlad biopublik stå utanför en biosalong och vara så tagna efter en visning. Jag kan bara bocka och buga, tacka för detta mästerverk och hoppas att så många som möjligt ser den. Solklar femma!

Gustav af Ugglas