Recension - Blu-ray/DVD
Ibland så blir man arg på ”Lego Star Wars II”!
Det finns så många brister att irritera sig på. Kamerasystemet är helt åt helvete och det är ofta svårt att få något riktigt grepp om situationen. Styrningen, speciellt av fordon, är oprecis och sladdrig. Spelet är fullt av buggar, som gör att man ibland inte ens kan ta sig vidare. Det är i princip omöjligt att precisionshoppa, vilket alltför många gånger leder till en överraskande och tråkig död i en djup avgrund nära dig. Bandesignen känns upprepande och oinspirerad, och pusslen kan också bli tråkiga i längden. Och grafiken, ja den är hur menat det än är, blockig och känns inte next-gen för fem spänn, även om det är en Xbox360 som står och svettas under tv:n.
Så hur, o hur, kan ett spel, med alla dessa brister i åtanke, klara sig undan med någon slags heder i behåll? För jag vet att eftersom tellus till dags dato är så dramaturgiskt inkorrekt uppbyggt, men betyget högst upp, och att ni därför redan vet vad jag tycker om spelet. 3, ja jag vet. Men hur förklarar jag då det första textstycket av min recension på ett bra sätt? Jo, jag kommer till det. I textstycke tre. Där kommer historiens vändpunkt.
Lego+Star Wars. Däri ligger egentligen hela nyckeln till spelets framgångskoncept. Att kombinera två av världens starkaste varumärken med varandra är liksom aldrig fel. (tänk ”Kingdom Hearts”) Om man dessutom noterar den välkända geek-faktorn i både ”Star Wars” och Lego, och betänker att videospel är en nördifierad konstform, så är det ju klart som vattnet i bägaren att det här spelet kommer sälja i ofantliga mängder. Redan förra året så utkom del ett i serien, vilket gjorde misstaget att baseras på de första skitepisoderna i sagan, (1,2,3) vilket gjorde spelet totalt ointressant. I del två så handlar det om George Lucas filmer i sagan,(4:an, 5:an och 6:an) vilket genast fick oss att bli jävligt pepp på spelet. Jag menar, vem har inte längtat efter att spela sina favoritscener från filmerna, helt uppbyggda i Lego? Tanken är så simpel, men ändå så genial.
En fråga som man kan ställa sig själv, och sedan ljuga på är hur bra det här spelet egentligen hade varit om man plockade bort dess licenser Lego och ”Star Wars”. Svaret skulle nog bli skrämmande nära ”inget bra alls”, vilket kanske låter märkligt, men nog är ganska så sant. Det är ju egentligen helt förkastligt att tycka om någonting mer på grund av sin yta, men i detta fallet så kan man bara inte låta bli. Hur enformigt och upprepande det än må vara så kan man inte låta bli att le med hela sitt hjärta när dödsstjärnan sprängs och det flyger iväg små legobitar i explosionen, eller när en Jabba the Hut i lego blir strypt av en lego-leia i sexig, påmålad outfit på sin plastglansiga kropp. Filmens scener är återskapade i Lego hyfsat korrekt sitt ursprung, med lite härlig slapstick som en extra krydda. Det går liksom inte att ogilla, och det hela förvandlas till någon sorts skum drivkraft i spelet som gör att man spelar igenom hela äventyret.
Men. Det finns även ännu em förtjänst med spelet som höjer upp det till sitt relativt höga betyg. Denna fördel stavas Co-op, vilkets inverkan på ett spel inte bör underskattas. Om spelet är småsegt i singelspelarläget så förvandlas det genast till en ren fröjd när man slänger in en lirare till i leken. Så fort bästa vännen, värsta ovännen, en nyvunnen kärlek, chefen, sambon, en total främling, farsan, en bowlingpolare -whatever- hoppar in i leken så förvandlas spelet genast till superunderhållande underhållning. Plötsligt så blir det kul att samarbeta med pusslen, bråkas med spelets kamera, skjuta stormtrupper på löpande band och bygga lego. Det förvandas till en social grej, vilket gör att man kan bortse från alla missar, vilka allra ärligast inte längre har någon betydelse, då man faktiskt har ganska så kul.
Dock så är äventyret ganska så kort, och kan lätt spelas igenom under en spelsession på fyra-fem timmar.Omspelningsvärdet lär ändå vara ganska så stort då det finns en mängd olika spelsätt och saker att låsa upp med lite samlarvilja. Jag vet inte riktigt hur kul det är att leta efter gömda legobitar på en bana man sedan länge redan klarat av, bara för att låsa upp ett extra huvud till C3PO, men om man tycker sådant är roligt så kan man garanterat fortsätta att ha kul med spelet långt efter att det egentligen har tagit slut.
Så summa summarum så är spelet ett simpelt men underhållande pr-trick, som vi ändå inte kan låta bli att falla för. Det kanske inte direkt är någonting att lägga alla sina sparpengar på, utan man bör nog vänta tills det att det blir lite billigare. Då finns det ingen anledning att inte lägga ett par spänn på ett par timmars högkvalitativ underhållning med någon som står dig nära. Spel har alltid förmågan att vara ett mycket mer socialt medium än film, vilket kan vara svårt att komma in i. Det har sällan gjorts så inbjudande som i ”Lego Star Wars II”, det är bara ett enkelt knapptryck på START för spelare två så är man där. START. Kom ihåg det.
Kommentarer