Recension - Blu-ray/DVD
Säsongens första scen ger en ganska bra bild av vad som står att vänta, sex och oförväntade utvecklingar. Knäppsöta Ally rullar omkring i biltvättskum med en anonym affischhunk. Så småningom uppdagas det att de vare sig känner eller har talat med varandra. Som hon själv benämner sig är den nya Ally ett faktum. En Ally som ser skillnad mellan fysisk njutning och själslig kärlek. Men kort därefter trär man på sig de gamla klackskorna; mannen hon legat med är (otroligt nog) fästman till hennes nuvarande klient som själv varit otrogen. Ett bröllop är stundande och prästen som bevittnat otroheten vägrar viga paret och det bär av till rättssalen. Röriga komplikationer på vanligt McBeal-manér.
De korta kjolarnas frånvaro till trots så ligger sex fortfarande högst på intrigtoppen, både i rättssalen och på advokatbyrån. Försvaras det inte någon som har blivit anklagad för sexuella trakasserier kan man ge sig på att det åtalas någon för samma brott. Välj ett brott alternativt en händelse där antydningen till en stämning finns och det dyker upp i något av den tredje säsongens 21 avsnitt. Detta reflekteras förstås i Ally men främst i hennes medarbetare. Richard Fish är fortfarande det burdusa kvinnofientliga aset som representerar en cyniskhet som vissa oförståeligt nog förknippar med en korrekt analys av verkligheten. Att män endast är ute efter sex och kvinnor efter pengar. Men numera kan man även sälla Billy, Allys fd drömpojkvän till de chauvinistiskas skara då hans ålderskris kantas av både manlighetsseminarier och egohöjande modellflockar. Och då har inte den blonderade frisyren ens dykt upp på dagordningen. Även den konstiga lilla mannen John Cage får uppleva ett förvirrande sexliv där läxan blir att vissa fantasier inte passar in i verkligheten.
Eskapismen, de tvångsmässiga störningarna och dagdrömmarna är fortfarande betydande drag men är skönt nog utvecklade från tidigare säsonger. Datoriserade synvillor har i många fall fått lämna plats för fler dansnummer och en större musikalisk repertoar med Al Green i spetsen, vilket bidrar i stort till det humoristiska i karaktärerna. Dock kvarstår frågan varför sångerskan till ledmotivet fortfarande får så stort utrymme när hon slaktar den ena klassikern efter den andra. På ett sätt förstår man Allys kufiska knäpphet, någon med så mycket Vonda Shepard ekande i skallen måste till slut bli komplett galen.
Ursprunget för Allys tokigheter
Men vad har då egentligen hänt med den nya Ally McBeal? De småsöta tokigheterna som blev något av ett visitkort för Ally har i seriens tredje säsong förvandlats till irritationsmoment. Plötsliga skrik triggade av freudianska middagsdrömmar i såväl kyrkor som rättssalar möts av suckar istället för skratt. Istället blir det baksidorna som blir intressanta, både Allys och hennes vänners. Billys förvandling från drömpojkvän till mansgris sker på bekostnad av båda kvinnorna i hans liv. Ling som i stort sett representerar allt det som är kallt i vår värld får tillfälle att visa en sida vi inte är vana vid. En sida där sympatins värme ger större djup åt den socialt kantiga kvinnan. Både Nelle och Georgia visar nya sidor men det är främst Allys familjebekymmer och intolerans som speglas. Det visar sig att relationen mellan Ally och hennes föräldrar inte är den bästa och vi får även svar på frågan varför hon beger sig in i en fantasivärld när problemen börjar hopa sig. Man blir rentav förvånad när homofobin visar sitt fula tryne i den designerklädda knäppgök som många lärt sig identifiera sig med. Då sympatierna faller för Billy i hans önskan att alla kvinnor ska vara jämlika bara inte hans fru förändras bilden av Ally som vill att alla ska vara jämlika bara inte hon.
Serien har lyckats bli mer dynamisk då det visar sig att alla inte är så söta och trevliga som man först kan få för sig. Man blir till och med bjuden på något så ovanligt som en analys av klassamhället, självklart i relation till ett kärleksförhållande. Men dubbelheten skiner igenom när det gäller Allys förhållande till männen, oavsett vilka låglönaryrken de påstår sig ha visar det sig snart att de antingen är läkare eller advokater. Drömprinsen får förstås inte vara städare.
Den naturliga utvecklingen verkar vara att Ally McBeal blir bättre och bättre, både när det gäller säsonger och avsnitt. Den tredje säsongen börjar med en sexmani men går snabbt över till mer genomarbetade dramatiska avsnitt och slutar i något som närmast kan beskrivas som en minnesstund. Tyvärr så kunde man inte avsluta säsongen utan ett fånigt musikalavsnitt, vilket drar ner betyget på en annars så väl fungerande tv-serie som både ger feelgood-känslor och känslosamma stunder.
Kommentarer