Recension - Blu-ray/DVD

”Rock School” ger en inblick i ungdomarnas och rektorns liv i Paul Greens School of Rock Music i Philadelphia. Paul Green är den typiske Jack Black-figuren som på riktigt lever det liv som huvudpersonen i ”School of Rock” lämnar vid fiktionen. Han är excentrisk, svinig, osympatisk och den generella motsatsen till den person man vill lämna sina barn med. Men om man ser bortom hans negativa sidor är han målmedveten och så pass avtrubbad från verkligheten att barnen finner honom inspirerande. Vi får följa ett gäng av ungdomarna från skolan som i ledning av Paul Green håller på att förberedda sig inför att uppträda på en Frank Zappa-festival i Tyskland.

Första intrycket är att ”Rock School” ska vara en fin film med gulliga barn som utbildas till att ackompanjera Electric Banana Band. I själva verket stiftar vi bekantskap med allt ifrån en självmordsbenägen tonårskille till två tondöva såväl hyperaktiva tvillingar. Det är en härlig mix av människor, och gemenskapen känns för en gångs skull väldigt äkta, mycket tack vare alla solens fläckar som Paul Green inte hinner skyffla undan när Don Argott smyger sig fram och fångar allt med kameran. Paul Green är en intressant figur, med en så färgstark personlighet att han förtjänar en dokumentär i sig. För mycket handlar just om honom, och han är helt klart fokus framför barnen som blir ett slags sidospår, likt Pauls marionetter. Det Paul glömmer är att han stundtals omedvetet blir betraktad av ett kamerateam som faktiskt dokumenterar gubbens alla skrupler. Ett gulligt tema får oväntat seriösa nyanser, och det är därför jag verkligen gillar ”Rock School”.

Musiken spelar givetvis en central roll, men det är väl MTV-topplistans motsvarighet till gamla rockklassiker. Man känner igen låtarna, och det blir komiskt att se studerande musikstudenter sjunga i fel takt till Black Sabbaths ”Paranoid”, en låt som ofta hörs bättre sjungandes av fyllevrak på Debaser eller annan valfri rockklubb i Stockholm. Vad jag stör mig på är att så mycket kretsar kring Paul Greens egen älskling – Frank Zappa. Visst att en egoist av Pauls rang tvingar sina elever att lära sig sin idols låtar, men då borde Zappa som artist även få mer utrymme i dokumentären. När det är till den grad att Paul Green använder Zappa som en del av uppfostringen av sin ettårige son så känns det som att passionen har en bakgrund, som vi tittare dock aldrig får ta del av.

Det här är ingen perfekt dokumentär, och de mörkare bitarna känns mer som att det kom ”på köpet” än att det var regissörens avsikt, men slutresultatet tar inte skada av det. Slumpen är ofta en avgörande faktor i dokumentärfilmares process, och det är mycket den som ska tackas för att ”Rock School” blev så lyckad.

Sebastian Lindvall