Recension - Blu-ray/DVD

Sjuka människor finns överallt omkring oss. Vissa sitter inspärrade på bårhus och somliga klipper gräset på andra sidan häcken och vinkar glatt till dig när du kör upp på din uppfart. Allt handlar om att behålla det yttre lugnet och den fasad som berättar för andra att vi alla är normala människor som är accepterade av samhället.

De olika sjukhetsgraderna har givetvis gränser och det är väl dessa som skiljer de inlåsta personerna mot de som går fritt på gatorna. Majoriteten av oss håller fantasier och tankar inom oss och lämnar det där. Men de som inte kan skilja på verklighet och fantasi spärras förr eller senare in för något de gjort och tycker är helt ok.

”Karla” är en film som baseras på sanna händelser där två människor våldtar och släcker andra människors liv som om det vore det mest naturliga i världen. Karla Homolkas, kvinnan i förhållandet, är en väldigt svag kvinna som blir besatt av sin kärlek till Paul Bernado som är sjuk, manipulativ och sexgalen. Paul lyckas på något oförklarligt sätt få Karla att acceptera hans beteende som t.o.m. stundtals ger honom en hjälpande hand. ”Så länge du kommer och lägger dig hos mig på kvällarna och är lycklig så får du göra vad du vill” säger hon.

Filmen utspelar sig då åtta av de tolv åren gått av det fängelsestraff Karla ska avtjäna. Hon har chans till att bli villkortligt frigiven men först måste en läkare friskhetsförklara henne. Hon måste på ett sunt sätt klara av att berätta vad hon varit med om och hur hon ser på det idag.

Men hur friskhetsförklarar man en människa som hjälpt en man att både våldta och döda hennes lillasyster och sen inte visar någon ånger överhuvudtaget?

”Karla” blir aldrig så hemsk och fängslande som den skulle kunna bli. Det är slätstruket och efter ett par våldtäkter och mord så håller sig både tempo och handling på en jämn nivå. Inga överraskningar alltså och dramaturgin är väl kanske det som brister mest. Men faktum kvarstår att detta är baserat på sanning och det förhöjer hela äckel-känslan när du samlar intrycken efter filmen.

Laura Prepon spelar Karla riktigt bra. Känslan av tomheten inom henne och hur hon gradvis förvandlas till den sjuka person hon blivit dömd för att vara, förmedlas på ett sätt som får det att krypa i kroppen. Känner du igen henne är det förmodligen från ”That 70’s show” där hon spelar en lite snällare roll i Donna.

I övrigt är detta en väldigt medelmåttig film på flera olika plan. Fotot, övriga skådespelarinsatser och regi är saker som borde få sig en känga men jag nöjer mig med att säga att det är OK – inte mer och inte mindre.

Daniel Johansson, chefredaktör