Recension - Blu-ray/DVD

Filmens anslag börjar i ett grått och kallt Skottland. Ett antal studenter klär av sig och hoppar i en sjö för att fira sin utexaminering. Nicholas Carrigan som är en av de före-detta studenterna äter sedan middag med sin familj, där fadern som son är läkare. Det är självklart att Nicholas ska bli en husläkare i hemlandet. Efter maten går han upp på sitt rum, snurrar på en jordglob och trycker blundandes ner ett finger mot den. Efter två försök hamnar han på något intressant nog - han ska till Uganda.

Härifrån hela vägen framåt utspelar sig filmen i ett färgsprakande och galet Uganda och våran hjälte Nicholas är så lågt ifrån Skottland han kan komma. På nonchalant manér hade han tänkt leva äventyrligt och fritt samtidigt som han gör lite nytta i världen. Av en slump råkar han dock komma i kontakt med landets nye president och kan inte motstå erbjudandet när det ges. Han blir Idi Amins, Ugandas presidents, personliga läkare.

För er som inte är upplysta var Idi Amin en av världens största diktatorer och massmördare genom tiderna, då han styrde Uganda med järnhand, massmördade 300.000 människor, skickade ut samtliga landers asiater och anklagades i media för kannibalism. Det som dock gör denna person till en så pass intressant person är hans omtalade exentrism. Likt vår tids Kim Jong-Il cirkulerar historier, myter och vem vet vad kring denna larger-than-life person, och trots sitt brutala styrande av Uganda var han fortfarande på många sätt en ikon för det nya Uganda. I alla fall sett ur sina egnas ögon.

Vi får följa Idi Amins ankomst och oundvikliga fall från makten via Nicholas ögon, och det är här som filmens största styrka återfinns. På ett naivt sätt som speglar våran världs syn på andra samhällen presenteras först Amin som en frihetskämpe och hjälte hos folket, för att successivt bli allt mer och mer okontrollerad, oberäknelig och framför allt mer och mer brutal. Ifall man inte vet vem Idi Amin är är det inte förräns efter halva filmen som man inser att det är något som inte stämmer med denna person. Han träffar folket, vill hjälpa och ställer sig emot det före detta makthavande britterna. Först när Nicholas ögon öppnas börjar han se vad Amin egentligen har för sig och hur han styr landet.

Denna långsamma förvandling kunde ha verkat ryckig och påtvingad, men med Forrest Whitaker som den galna diktatorn kontrollerar karaktären med vad som endast kan beskrivas som perfektion. Vänligheten, galenskapen, charmen och brutaliteten gestaltas underbart och trovärdigt, och ifall filmen bara får lite mer uppmärksamhet är Oscarnomineringen given.

Filmen är förövrigt Kevin Macdonalds spelfilmsdebut vilket gör prestationen till än mer imponerande. Han har tidigare regisserat ett flertal dokumentärer, däribland "One Day in September" som vann en Oscar år 2000, samt "Touching the Void" som är den mest inkomstbringande dokumentären i Storbritannien. Denna tidigare erfarenhet syns på flera håll i "The Last King of Scotland" och är den stora behållningen i både berättarteknik och karaktärsframställning, där både en spelfilms- och dokumentärskänsla syns i berättelsen.

Som slutsats måste det sägas att det här är en väldigt välgjord och välspelad film som bör ses av alla som får chansen, inte minst för Forrest Whitakers perfekta porträtt som den galne diktatorn. Se den!

Filip Gieldon