Recension - Blu-ray/DVD

De senaste åren har den amerikanska dokumentärfilmen med Michael Moore i spetsen blivit välsignad med både stora budgetar och en helt ny masstilltalning. Självklara exempel som den ovannämnda regissören och Morgan Spurlocks fettfest med ”Super Size Me” känns igen, men även dokumentärer som ”The Fog of War”, ”The Corporation” och ”Enron: The Smartest Guys in the Room” är exempel på en ny typ av dokumentär som blommat ut under de senaste åren.

Med ny syftar jag främst till tillvägagångssättet och det höga produktionsvärdet som filmerna har. Tiden där en man gömmer sig med en skakig kamera i buskarna, eller Svullo springer runt på gatorna med en kamera på axeln för den delen, är sedan länge förbi. Nu för tiden ska en dokumentär vara välproducerad, se påkostad ut, innehålla massvis med talking-heads experter och se allt mer ut som ett väloljat program med Hasse Aro som värd.

Hit hör definitivt den senaste i raden av uppmärksammade dokumentärer; ”Fuck”. Både lånandes och stjälandes från den underbara ”Aristocrats” kan man kalla denna film för den förras bastard offspring, och även ett stort antal komiker har följt spåret och valt att medverka i denna.

”Fuck” handlar kort och gott om ordet ”fuck”, var det kommer ifrån, hur det kan användas och dess historia i amerikanska nöjeskretsar. Det ges en lingvistisk insikt i ordet och flera komiker får utlopp att berätta vad detta laddade ord har för innebörd i komiken.

Filmen som jag föredrar att kalla detta verk före en dokumentär är enkel, tillräckligt intressant och framför allt underhållande. Den lider av att vara rejäl lillebror till den tidigare ”Aristocrats” och är egentligen inte på något sätt undersökande där två sidor får tala mot varandra utan betydligt mer en samling svordomsälskare som får visa sin kärlek till världens mest älskade uttryck.

Mycket mer än så här behövs inte sägas. Ni kommer alla antagligen att sitta och skratta under filmen, men förvänta er inte något rejält djup, grävande journalistik eller genomtänkta politiska debatter. Denna ”doc” är ren underhållning – varken mer eller mindre.

Även bonuspoäng ska ges då det är Hunter S. Thompsons sista film. Han tog livet av sig kort efteråt och filmen är dedikerad i hans minne.

Filip Gieldon