Recension - Blu-ray/DVD

Detta är något så intelligent och ömtåligt balanserande som en film om hur den själv blir till. Det är min lilla älsklingsgroda Kermit som sitter och sjunger lite finstämt i sitt grodträsk när en Hollywood producent paddlar förbi och undrar om han ska haka på till L.A. och göra succé som filmstjärna. Kermit ger sig iväg och han möter en farlig massa nostalgiskt värdefulla figurer som: Miss Piggy, Fozzie, Gonzo och i min värld den viktigaste av dem alla, nämligen Animal – den lurvige och vilde trummisen. Resan är inte utan faror och en svuren fiende finner Kermit i den pengakåte Doc Hopper som vill utnyttja Kermits talang och det faktum att han är groda till att göra reklamfilm för hans snabbmatkedja, som serverar grodlår.

Det är en snygg film och med digitalteknik har den restaurerats och blivit ren, stadig och lysande igen. Det är dessutom något så ovanligt som en barnfilm där man tar bildspråket på allvar med innovativa och storsvulstiga åkningar och drastiskt berättande vinklar. Dockorna är vid det här laget inte bara välbekanta, utan snarast megastjärnor från en svunnen tid som visserligen aldrig klarade att göra comeback, men som vid detta nostalgiska återseende ändå lyckas beröra på något vis. Kermit med sina taniga ben och ärliga uppsyn. Den småaktigt behagsjuka suggan miss Piggy. Dessutom medverkar dåtidens största filmstjärnor i denna nostalgiskt sprängfyllda rulle. Mel Brooks, Bob Hope, Dom DeLuise, Richard Pryor, Steve Martin och Orson Welles är några affischnamn som inte går av för hackor och ger ytterligare mervärde till filmen.

Musiken är väl det som fått mest uppmärksamhet från den här filmen, med två oscarsnomineringar 1979, en för bästa filmmusik, och en för bästa sång, ”The Rainbow Connection”. Visst är musiken storslagen om än grymt daterad med sina funksoulgospel floskler och sina ömt Disneydoftande hippietexter som när temalåten blir metareflekterande omkring sin egen existens: `why are there so many songs about rainbows?'. Visst är det både lite kul och väldigt finstämt och gulligt och lite väl nördigt, men mest av allt känns det som om alla dessa musikalnummer är i vägen för historieberättandet. Detta tycker jag tyvärr tynger ner min upplevelse av en väldigt fin barnfilm. Det finaste med filmen är det övergripande budskapet: alla kan bli vad de vill. Vi är alla skapare av våra egna liv och öden. Detta är ju Jim Henson mycket tydlig med och ändå lyckas han föra fram sitt budskap utan att skriva mig på näsan. Han var en stor man och hans gärning förtjänar rejält med uppmärksamhet, så varför i hela fridens namn är inte denna film dubbad till svenska åtminstone som ett litet praktiskt alternativ för den kanske största målgruppen: de som ännu inte kan läsa!!!!??? Idioter! 2 av 5 för det tilltaget.

Mattias Svensson