Happy Feet

  • Svensk titel: Happy Feet
  • Originaltitel: Happy Feet
  • Speltid (min): 108
  • Release (Bio): 2006-12-08
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-04-18
  • Tagline: WARNING: May Cause Toe-Tapping.

Recension - Blu-ray/DVD

Happy Feet är en animerad film à la musical ”Mary Poppins” men med ett innehåll som musikalen ”We will rock you”, det vill säga hyfsad musik, pampig, men utan någon bättre story.

Filmen utspelar sig på Antarktis där vi möter en stor flock kejsarpingviner vars ”kall” här i livet är att sjunga. Varje enskild pingvin utvecklar sin egen ”hjärtesång” som ska föra dem till den stora kärleken. Skulle man av någon orsak sakna hjärtesång säger det sig själv att man står rätt ensam i pingvinlivet.

När pingvinerna Norma Jean (Nicole Kidman) och Memphis (Hugh Jackman) möts i en vacker duett uppstår kärlek. Paret skaffar sig snabbt ett ägg och då det är fadern som bär ansvaret och ruvar är det också han som ligger risigt till då han en stormig natt tappar uppsikt över ägget för en kort stund. Inget tycks hända då men när ägget sedan kläckts går det upp för dem att nåt inte står helt rätt till.

Deras son Mumbel (Elijah Wood) föds sent och är inte som alla de andra pingvinungarna. Sångmässigt är han en katastrof och dessutom kan han inte stå still. Det spritter i benen på honom och som tittare ser du att det istället är en dansare som har fötts.

Föräldrarna blir förstås oroade då de märker att Mumbel inte kan ta en enda ton. Framförallt pappa Memphis dömer sin son, styrd av sitt dåliga samvete över att han tappade ägget under ruvningen. Att Mumbel sedan är en fena på sina ”moves” och steppar, satan i det, tycks ingen bry sig nämnvärt om. Förutom den unga pingvininnan Gloria (Brittany Murphy) som trots alla olikheter finner den unge Mumbel intressant.

Den stora gruppen kejsarpingviner styrs av några få hövdingar som inte alls kan tänka sig att acceptera någon som är annorlunda. Mumbel blir dessutom anklagad för att vara orsaken till att all fisk tycks ha tagit slut och han blir sedermera utvisad ur flocken.

Mumbel ger sig iväg i hopp om att få tillbaka fisken. Han har följe av det glada gänget Adelie Amigos och den allvetande klipphopparpingvinen Lovelace (Robin Williams). De tror att gåtan runt den försvinnande fisken kan lösas av de ”främmande varelserna” och sökandet efter människan tar vid.

Här faller, enligt mig, hela filmen. Från början följer man det tydliga budskapet om svårigheterna runt att inte passa in. Strävan att inte ge upp i sökandet efter sin plats i livet, styrkan att stå emot gruppens misstyckande och nedvärderande kommentarer är starka. När filmen sedan lägger in ännu en växel, ett ekologiskt budskap, som för tankarna till ”En obekväm Sanning”, blir det bara töntigt. Scener och frekvenser lämnas o-uppföljda och jag tappar både sammanhanget och lusten att bli känslomässigt berörd.

”Happy Feet” var helt OK och till och med bra på flera olika sätt. Tekniskt är animeringen många gånger nära mästervärks-klass och scener känns nästan verkliga. En äkta 3D-känsla infinner sig allt som oftast och musiken gav den där ”nu väntar en-och-en-halv-timmes skönt gung”-känslan som vi alla älskar.

Men riktigt så lång och djup njutning blev det inte och att rekommendera Happy Feet för sin handling vore fel.

Malin Johansson

Kommentarer