Recension - Bio

Det räcker med ett enda ord för att beskriva den här filmen på ett bra sätt: Magisk!

Filmer där relationer står i centrum och fokus ligger på enastående rollprestationer tilltalar mig mer än andra. Det ska därför sägas redan nu att denna film kanske inte faller alla i smaken.

Robert Downey Jr spelar och passar in i rollen som den äldre Dito och jag gillar det faktum att herr Downey faktiskt börjat falla för manus med äkta kvalitet. Bättre sent än aldrig. Dito Montiel har själv regisserat filmen som baseras på hans eget liv och skrivna bok. Det en regi-debut som skänker en underton av kärlek, ånger och förlåtelse som vi inte sett på väldigt länge och sent kommer att glömma.

Året är 1986 och filmen utspelar sig under den överdrivet varma sommaren som drabbade USA detta år. De fyra vännerna Dito, Antonio, Giuseppe och Nerf tillägnar dagarna med att göra det tonåringar gör bäst; vara otrevliga och tro sig äga världen.
Fokus är hela tiden på våra fyra huvudpersoner och även om tre tjejer kommer in i historien så är det karaktärsbeskrivningen av dessa fyra och djupet i filmen som gör att detta blir en film av ren och skär kvalite.

Dito bor fortfarande hemma hos sin mamma och pappa i en lägenhet i Queens. Pappan är dominant och visar sin kärlek påett sätt som bara han själv förstår. Antonio och Guiseppe är bröder och befinner sig mer hemma hos Dito än hos deras egen pappa som bokstavligt talat slår sina barn blodiga. Relationen far-son är således en sak som storyn hela tiden kommer tillbaka till.

Symboliskt speglar den här filmen hur livet egentligen ser ut på ett väldigt cyniskt men i de flesta fall realistiskt sätt. Att man som ung intar en roll som ibland kan vara väldigt svår att komma ur. Du har vännerna runtomkring dig, men inser att vänskap kanske inte alltid handlar om det man tror. Status, respekt, att älska och att hata är saker som präglar alla personer som växer upp på något sätt. "A guide to recognize your saints" förpackar dessa frågor och förmedlar det på ett sätt som till och med slår filmer som "City of God", enligt mig. Du får sedan en känsla av hur allt som var viktigt och betydde något för dig som ung, försvinner när du blir äldre. Tiden vi hade när vi var unga som självklart prioriterades för vänner och saker som var roliga tillägnas nu maten som står på spisen, jobbet och saker som bara måste göras.

Dito väljer att lämna sitt liv bakom sig och reser till Kalifornien där han bosätter sig i femton år och blir författare. Han skriver boken "A guide to recognize your saints", blir igenkänd och återvänder, efter en vädjan av hans mamma, när hans pappa blir sjuk. Men fotspåren från det förgågna sitter kvar och det blir tuffare än han trott att möta vännerna och familjen han lämnade bakom sig för 15 år sedan.

Foto, regi, manus är allt i toppklass med skådespeleriet först i ledet. Shia LaBeouf spelar den unga Dito och även om han har varit med i igenkända filmer som "I, Robot" och "Constantine" så vågar jag tro att det är här han får sitt erkännande. Även Channing Tatum som spelar Antonio lär också få ett uppsving efter sin prestation här. Saken är den att det inte är en enda person som spelar dåligt även om jag undrar ändå varför man valt Eric Roberts att spela den äldre Antonio.

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som är bra med den här filmen då allt är bra. Det är även lite komplicerat att förklara handlingen då det hela kretsar om livet som sådant, valen vi gör, de relationer vi har och vilken roll vi väljer att inta.

Det enda jag kan säga är att om du gillade filmer som "City of God", "Crash" och "Donnie Darko", så kommer du älska den här.

Daniel Johansson, chefredaktör