Recension - Blu-ray/DVD

Sexuellt frustrerade tonårsmamman Kate Miller (Angie Dickinson), vars nuvarande man Mike är ett hopplöst fall i sängen, känner sig osäker på sin attraktivitet. Därför besöker hon psykologen doktor Elliot (Michael Caine) för att få rådgivning och stöd. Uppmuntrad om sin kvinnliga lyskraft av psykologen blir hon senare förförd av en mystisk främling på ett konstmuseum. Detta leder fram till ett brutal mord utfört med en rakkniv av en blond kvinna i en hotellhiss, ett dåd som bevittnas av lyxprostituerade Liz (Nancy Allen) som raskt misstänkliggörs av polisen. I hopp om att rädda sitt eget skinn lierar hon sig med Kates tonårige son, tekniksnillet Peter. Med förenade krafter försöker de lösa det blodiga fallet på egen hand.



Om "Carrie" (1976) var filmen som satte De Palma på kartan, är "Dressed to Kill" (1980) det viktiga lyckade andra verk som ytterligare befäste hans plats som betydande filmregissör. Redan här märks flera kännetecken på De Palmas särpräglade stil: långa åkningar, split screen, det visuellt skickliga berättandet, den ogenerat öppna erotiken skådat med manlig blick, ytligt utmejslade men ändå mänskliga karaktärer, samt det skoningslösa våldet. Här märks också influenserna av Hitchcock tydligt, "Psycho"-referensen i första mordet är t.ex. omöjlig att missa. Hommage eller stöld? Personligen är jag av den åsikten att, visst, De Palma använder sig av Hitchcocks filmiska språk och idéer flitigt, men han lyckas ändå alltid sätta sin egen stämpel på filmerna. Helt enkelt: man känner igen en De Palma-film!



Det som gör "Dressed to Kill" intressant är inte karaktärernas djup, eller ens historiens; för det är utan tvekan bristfälligt i båda fallen, utan det visuella berättandet. Hur De Palma med enkla medel skapar så starka bilder, att det liknar en sorts färgsprakande, ivrigt livsbejakande, stundtals exploderande poesi, som när de väl förnummits stannar kvar i huvudet på en länge. Jag gillar dessutom den mänskliga tonen och den stilla humorn som också förekommer i senare filmer, med lite udda karaktärer som snöat in på ett mål och på egensinniga sätt till varje pris ser till att nå det. Självklart är det även Michael Caines film, han om någon skänker med sin naturliga pondus den trovärdighet manuskriptet saknar. Även Angie Dickinson, denna nu lite åldrade skönhet ("Rio Bravo", Hawks, 1959), är givande att se i sin roll som Kate. "Dressed to Kill" är ett givet val för De Palma-fans, men även för dig som längtar efter att se något spännande, annorlunda och visuellt mästerligt.

Gustav af Ugglas