Recension - Blu-ray/DVD

Ben Stiller har gjort det igen!

När jag sätter mig i biostolen för att se ännu en i raden av "Stiller/Wilson"-kompositioner med Stiller bakom rodret kan jag inte annat än erkänna min, till en mild grad, skepsism. Bioplansch, koncept och upplägg verkar bana väg för ännu en film alá "Jumanji" – något som för min egen del är mindre lockande.

Men visst, då Stiller fått mig att dra på smilbanden både en och två gånger tidigare så har jag ingenting emot att ge filmen en ärlig chans och nu såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag gjorde det. Filmen är fullspäckad av mer eller mindre kända skådespelare som alla verkar stormtrivas i en komedi som verkligen får dig att skratta. Jag slår ett extra slag och hyllar de tre stofilerna Dick van Dyke, Mickey Rooney och Bill Cobbs som spelar de tre väktarna som p.g.a. nedskärningar (läs ålder) tvingas sluta.

Och det är där filmen tar vid. Larry (spelad av Stiller) är en relativt patetisk kille som hankar sig fram på idéer och drömmar som aldrig vill slå in och pengar och trygghet uteblir. Hans son som numera till större delen lever hos sin mamma och hennes nye man, börjar tvivla på om hans riktiga pappa verkligen är den hjälte han en gång trott att han är. Allt verkar gå utför stupet när Larry, genom en hel del vädjande får en chans att ta nattskiftet på det naturhistoriska museet.



Ensam i ett gigantiskt hus med uppstoppade djur och människor får han rådet att lämna några lampor på om nätterna. Något han tar fasta vid och rädslan försvinner snabbt till en leksam självsäkerhet. Men så händer något! När han under den första natten ska gå sin första rundtur märker han snart att det uppmonterade skelettet av den Tyrranosaurus Rex som står och välkomnar besökarna på museet är borta. Ett skämt, tror Larry som snabbt inser hur fel han har när skelettet ilsket kommer springande mot honom och vi minns alla klassikerns "Jurrasic Park". Men där parallellerna kan bli löjliga och överdrivna blir de istället relativt nyskapande och roliga.

Stiller spelar åter igen mot Owen Wilson och jag undrar om det överhuvudtaget går att tröttna på dessa män och deras klockrena samspel. Det är ofta torrt och sarkastiskt men ack så spontant och roligt. (Det ska tilläggas att Ben Stiller och Wilson bara sågs en enda gång under inspelningarna. Stiller spelade mot en tandpetare som stand-in för Wilson som kom in och gjorde sina scener tre månader senare).



I filmen finns en hel del historia inbäddad och även om du kanske inte lär dig lika mycket som du gör om du tittar på Discovery Channel så kan den här filmen kanske få upp barns ögon för en del bitar i vår historia. Men filmens syfte är snarare att få dig att skratta än att utbilda dig och jag tycker att den lyckas.
Även om du är en av de personer som har svårt för just Stiller och hans komik tror jag ändå du kommer bli positivt överraskad av denna film. Den är lagom lång, lagom rolig, lagom välspelad och lagom komplett för att vara en komedi!

Daniel Johansson, chefredaktör