Recension - Blu-ray/DVD

När mr Munro håller på att mista sitt jobb, känner han sig tvingad att lyda sin unge chef och jobba häcken av sig för att skapa en presentation som övertygar det lilla läskföretaget att sälja till det stora elaka läskföretaget. Men han har lovat familjen en resa till Hawaii. Det löser han med att sjukanmäla sig och ta husbilen till Colorado där mötet ska hållas mellan läskfabrikörerna. I bilen packar han sin väldigt korte 13 årige son och den 15 åriga bitchiga dottern och den kärlekstörstande och mycket gnälliga frun. Det blir en minst sagt strapatsrik resa och äventyret eldar på ordentligt när familjen Munro möter familjen husbil själv: En musikalisk och sydstatsdoftande hillbillyfamilj som bara vill väl… alltför väl.

Robin Williams vann min respekt med finstämda människoporträtt som i ”Döda poeters sällskap”, ”Välkommen mrs Doubtfire” och en hel hög andra filmer. Jag gillade honom till och med i den fåniga sci-fi-komediserien ”Mork och Mindy”. Han har också gjort lite mindre bra saker som t.ex ”Flubber”, ”Karl-alfred” och ”Jumanji”, men ändå med en viss distans och respektingivelse. Detta är lååååååångt under mr William värdighet och jag söker förklaringen i hans återfall i alkoholmissbruk förra året. Han måste helt enkelt ha varit packad när han skrev på kontraktet. Visst är det tokroligt när han, iförd cykelhjälm eller inte, tar livet av sig gång på gång i vansinnesfärder nedför och uppför backar och ner i sjöar och… ja. Men jag har svårt för kiss och bajshumor och det kan jag avslöja: har du svårt med det så ta denna varning på allvar… se inte denna film. Det är snarast ett taskigt pekoral på redan sura filmer som ”Djungel George” och ”Ett päron till farsa…” varav de senare har ett visst kultvärde åtminstone.

Det som tillslut får mig på lite gott humör är att detta antagligen är riktat mest till barn (och varför är den inte dubbad då?) och mer snävt riktad mor barn i U.S.A. som har erfarenhet av husbilssemester. Vita, blekfeta ungar utan mål och mening i livet och som skrattar när Robin Williams entrar ett dass för femte gången eller någon råkar rapa vid fel tidpunkt. Den passar inte övergödda vuxna svenskar med ett visst mått av krav på intellektuell och emotionell stimulans. Jag gillar den ändå på något märkligt matiné-B-film-tramshumor-korkad-billig-underhållning-manér, men jag kan inte leva med mig själv om jag ger filmen ett högre betyg än 2. Dock ska sägas att jag kommer se om den när jag är tokbakis någon gång – då tror jag att jag kan komma att dra lite extra på smilbanden. Men fy skäms på sig herr Williams för att svika mitt förtroende så totalt!

Mattias Svensson