Recension - Blu-ray/DVD
Ronin
Regissören John Frankenheimer är just nu aktuell med ”Reindeer Games”, som är en udda och kul film av en regissör som har en väldigt ojämn karriär. Jag vill minnas att mitt första möte med Frankenheimer var genom filmen ”Prophecy”, som är en film om hur naturen hämnas på alla miljöförstörare. Filmen var ingen höjdare och trots att han hade klassiker som ”Manchurian Candidate” och ”Birdman of Alcatraz” bakom sig tvingas jag att erkänna att mannen och hans arbete föll i glömska.
1996 kom sedan ”Island of Dr. Moreau” med självaste Brando i huvudrollen och skicklige Val Kilmer som en hårt drabbad sidoperson. Man hade rätt att vänta sig en comeback av större mått. Men icke! Skitfilm och därmed basta.
Gissa om jag hade stora förväntningar på Ronin? Nej, jag antog, som många andra, att Frankenheimer skulle förstöra hela uppsättningen med alltför litet engagemang och alltför tunn story. Men det verkar som om mannen hade fått en sista chans, som han mer är gärna tog emot. Robert de Niro, Jean Reno, Jonathan Pryce och Stellan Skarsgård ställde upp på något som skulle bli en smart och rätt invecklad berättelse om f.d. agenter, yrkesmördare och soldater. Och lojalitet och illojalitet.
Ronin är en film som kräver en hel del av sin publik. Visst kan man se den som en sedvanlig actionrulle med en hel del pangpang och några biljakter, men ska man dra musten ur filmen, så får man anstränga sig något. Skådespeleriet, i synnerhet de Niros, är nyanserat och andas professionalism och trovärdighet. Bakom den stenhårda ytan finns ett hjärta. Det som skulle kunna sänka hela filmen räddas av skådespeleriet och den fina regin, för manus innehåller en hel del ihåligheter och ologiska komplotter.
Det hela skulle kunna vara en av senare tiders smartaste agenthistorier om manus var mera tydlig. Nu vet man egentligen inte varför en väska är viktig, varför folk bedrar varandra och varför man utövar extremvåld för att få igenom sin vilja. Det blir onekligen något konfyst nu och då. För att balansera myrorna i skallen, har Frankenheimer lyckats med konststycket att skapa en ganska europeisk actionrulle och filmfantaster vet vad detta betyder. Actionscenerna är mera trovärdiga än i Hollywoodproduktioner och i synnerhet biljakterna är magnifika i jämförelse med amerikanska, typiska körlekar. Sceneriet pendlar mellan autentiskt sparsamt och dialogen är vettig och lämnar utrymme för tanken. Filmad i Frankrike, by the way.
Ändå! Manus sänker en hel del, men om man kan bortse de största luckorna i handlingen och koncentrera sig på skådespeleriet och actionsekvenserna så har man framför sig en alldeles fruktansvärt njutbar rulle. Frankenheimer har, slugt nog, snappat upp element som gjorde Hitchcock säregen, Tarantino känd och William Friedkin respekterad. Om inte annat, så är biljakterna helt i klass med ”Taxi” och det är inte illa, det.
© Janne Ahlgren
Kommentarer