Recension - Blu-ray/DVD

Filmen drar igång. Från en fast kamera så får vi se en garageuppfart vättandes mot en gata där nästan ingenting alls händer. Några blad blåser stilla i vinden, och fåglar hörs kvittra dämpat på distans. I flera minuter fortsätter det och publiken i biosalongen börjar irriterat att vrida sig i sina biofotöljer. De tänker att de redan har sett garageuppfarten vid det här laget, vilket nog även är sant. Men det är inte det vi ser egentligen. Vi ser egentligen inte en garageuppfart, utan en videosnutt från en videokamera som filmar en garageuppfart, det är det allt handlar om. Och så plötsligt så börjar filmen spola tillbaka sig själv, som ett videoband och illusionen bryts ögonblickligen. Det är inte verkligheten vi har sett, utan bara en film. Ibland så är frågan egentligen vad skillnaden är.

Ja, det är Michael Haneke som är i farten igen, som ni kanske kunde ana. Ni som följer den här sidan noggrant och har läst min recension av Haneke-boxen vet att han är en av mina hjältar. Michael Haneke är en av de få regissörer som lyckas med att gång på gång göra filmer på samma teman, men ändå lyckas hålla sig fräsch och aldrig göra en dålig film. Hans senaste "Dolt Hot" är verkligen inget undantag, då den fullkomligen sprudlar av allt som Haneke gjort sig känd för. Det är fullt med formidabelt skådespeleri, motbjudande våld, fläckfri moral, mediekritik och klassmotsättningar. Allt i en sprudlande cooktail som är den bästa Haneke-filmen sedan "Pianisten".

Filmen handlar om en man som är värd för ett litteraturprogram i tv och hans familj (självklart i en Hanekefilm). En dag så börjar han få videoband hemskickat till sig av en okänd avsändare, där samtliga innehåller statiska bildupptagningar av honom och hans familj. Vad som från början verkar som ett dåligt skämt blir mer och mer allvar och börjar senare även slita familjen sönder och samman. Polisen står maktlösa eftersom ingenting olagligt gjorts och han beslutar därför att ta saken i egna händer.

Om du kisar lite på filmen, med ett öga och bara ser till dess yta, så är det redan där en mycket obehaglig, skrämmande, och välgjord film. Men som i alla Hanekes filmer så gäller det att dyka ner under ytan för att se vad han egentligen vill säga med filmen. Det sägs, i vanlig ordning, en del om det moderna samhälle vi lever i och hur vi, till trots att vi nått så långt i vår teknik, kultur och vetenskap, inte tycks veta ett dugg om hur vi ska ta hand om varandra. I klassisk Haneke-stil så berättas allt mycket långsamt, med långa tagningar och minimalistiskt kameraarbete. Detta skapar en mycket tung stämning, men också en realistisk känsla, som ibland gör filmen väldigt jobbig att titta på.

"Dolt Hot" är också Michael Hanekes hittills mest politiska film, och tar upp ett mycket relevant problem. Vilket detta är tänker jag inte avslöja, då det spoilerar för mycket av filmens story, men det är hursomhelst mycket stilfullt genomfört men även mycket vågat. Haneke hade från början svårt att få ut filmen i Frankrike pågrund av detta. Visst är filmen kontroversiell och ibland närmast olidlig att titta på, men ändå så tycker jag att alla bör se den då den faktiskt har någonting att säga oss. Tycker man inte om Hanekes tidigare filmer så lär man förmodligen inte tycka om denna heller, men då kan jag inte heller göra annat än att beklaga. Då känns det lite som att man blundar för hur världen egentligen ser ut, vilket är synd.

Kim Ekberg