Recension - Blu-ray/DVD

“The Killing Floor” är något av en yngre, fräschare tappning av ett klassiskt Stephen King-koncept, nämligen skräckförfattaren som dras in i fiktionen och får allt svårare att se gränsen mellan skönlitteratur och verklighet. Här har författaren bara bytts ut mot en förläggare, annars är allt som det ska.

David är arrogant och självupptagen, två personlighetsdrag som dagligen lockar nya ovänner. Nyinflyttad i sin lyxiga takvåning tror han att livet börjar nå sin topp, men så en dag finner han ett kuvert på golvet. Däri finns foton på lik som ser ut att ha blivit mördade i hans lägenhet… Vad döljer lägenhetens förflutna? Och varför försöker det komma ikapp David?

Gideon Raff är relativt färsk inom branschen, men han har kokat ihop en imponerande nybörjarrätt. Mycket känner man igen från förr, de tekniska bitarna ligger under Hollywoodstandard, men som helhet framstår “The Killing Floor” som en riktigt välgjord lågbudgetfilm. Då syftar jag på tekniken, för till berättelsen så finns det mycket kvar att önska. Inledningen fungerar, och sista kvarten är intresseväckande, men någonstans däremellan är det så många upprepningar att det stundtals känns som att scenerna hamnat på repeat. Som bäst flyter replikerna som Nilen och levereras naturtroget, men som sand i ögonen faller ibland tugget platt och dialogen sjunker till botten. Jag vet inte om det beror på att det ligger två författare bakom manuset eller om det helt enkelt är lathet som upphovsmännen inte orkat finslipa

Det här är en hyfsad nagelbitare som inte riktigt får mig att bita på naglarna, men jag tror att den kan uppskattas i TV-soffan en regnig vårdag.

Sebastian Lindvall