Den som viskar

  • Speltid (min): 180
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-04-11

Recension - Blu-ray/DVD

Efter att ha spenderat en Weekend med två sproilans nya svenska rullar (denna och "inga tårar") så förefaller två aspekter skrämmande uppenbara. 1.) Svensk film håller sig på en ganska så beige nivå just nu. Jag vet att det inte är speciellt originellt att kritisera svensk filmindustri då så många gör det. Och självklart så finns det toppar. Men när det ser ut som det oftast gör så kan man ju inte göra annat än att stämma in i kråksången. 2.) Sverige har typ tre skådespelare som är med i alla filmer som produceras.

Vad denna film (eller, det är ju tydligen någon slags svt-producerad miniserie) har gemensamt med tidigare recenserade "inga tårar", och mycket annan svensk film som produceras just nu, är att den innehar många duktiga skådespelare (August, Nyman) men likförbannat misslyckas kapitalt med att engagera. Detta är en mycket tråkig defekt, speciellt då det uppenbarligen finns en hel del kunskap åtminstone på det tekniska planet. Hade man bara lyckats skrapa ihop ett decent manus och en regissör som kanske hade regisserat lite bättre saker än "Sök" så kanske "Den som viskar" hade kunnat ros i land. Nu blir det mest plumpt, tråkigt och väldigt långdraget.

"Den som viskar" hanlar om en kvinna (August) vars son tagit livet av sig för ett antal år sedan, hon har aldrig lyckats repa sig efter den monumentala förlusten, och beräknas av samhället som instabil och oberäknelig. Som grädde på mustaschen så vaknar hon en dag upp med liket av en ung pojke bredvid sig, och minns inte ett dyft från föregående afton. Alla misstankar riktas mot henne, och trots att pojken uppenbarligen har spermier i sin stjärt så tvekar inte de sluga konstaplarna att sy in henne i kvinnofinkan snabbare än någon hinner laga en keldasås. Tur är det väl då att kvinnan har en bror och tillika polis som drivs av den starka övertygelsen att hans syster är oskyldig, och är beredd att offra både vänner, fru, villa och LCD-tv på detta. De kommande tre timmarna kommer att kretsa kring denne mans kamp.

Filmen är en ovanligt mörk historia som inefattar mycket självmord, pedofili, ond bråd död etc etc. Ändå så tycker man (och med man menar jag vi alla) av vissa anledningar inte att det är en uns spännande någonstans. Att orka se klart de tre timmarna bör räknas som något av en bedridft. Ändå så har det inte en ettas uselhet då, som sagt, skådespelarna är duktiga och hantverket gott. Synd att resten av filmen haltar som en Krösa-Maja med inslagna knäskålar. Kalaset är på tok för långt och utan höjdpunkter och istället för en godispåse i fiskdammen så får man en strumpa som någon vitsig farsa fnissande satt dit bakom sitt skynke. "Den som viskar" är för mörk och hemsk för att gå hem hos mainstreampubliken, och för slentrianmässig och händelsefattigt för att gå hem hos mig. Istället för att vara den som viskar så kanske regissören skulle passa på att skrika till lite då och då för att få oss att åtminstone vakna till i sofforna. Nu förblir jag den som gäspar.

Kim Ekberg

Kommentarer