Recension - Blu-ray/DVD

Filmens bakgrund är terrorregimen under Trujillos diktatur i Dominikanska republiken. Under det drygt trettioåriga väldet hade regimen ihjäl uppskattningsvis en halv miljon människor, i huvudsak politiska motståndare. Trujillo kom till makten 1930 och mördades 1961. USA:s ledning stödde Trujillo, trots att de kände till diktatorns grymma metoder, eftersom regimen var anti-kommunistisk.

Det här kände jag knappt till innan jag såg filmen, vilket känns närmast pinsamt i efterhand. Ännu en fruktad terrorregim med folkmord att lägga till listan.

Manuset bygger på Mario Vargas Llosas roman ”La Fiesta del chivo”. Jag har inte läst boken och kan inte kommentera hur filmen förhåller sig till denna, men i vilket fall så uppehåller sig berättelsen kring två intriger, en i nutid och en i dåtid.

I nutid (1992) befinner sig Isabella Rossellini spelande Urania Cabral, en intelligent, vacker och framgångsrik advokat bosatt i New York. I filmens inledning ser vi hennes ankomst till Santa Domingo. Hon är där för att hälsa på sin åldrade och en gång så älskade far, Agustin (Paul Freeman). I taxiresan på väg till hemmet varvas vackra bilder av staden med plötsliga, obehagliga flashbacks, vilket ger en föraning om att det finns en anledning till varför hon lämnade landet för trettio år sedan och inte har varit där sen dess.

I Uranias första möte med den senile, rullstolsbundne fadern utstrålar hon endast bitterhet och hat. Hon nämner Trujillo (Tomas Milian) och hon frågar hur stor inblandning fadern hade i den fruktansvärda regimen som en av diktatorns närmaste män. Men det är uppenbart att det för Urania inte endast handlar om ett lands styre av en störd diktator utan att det också ligger ett djupt personligt trauma bakom bitterheten. Den här scenen gör Rossellini mycket bra.

Vi kastas sedan tillbaka till 1956 och livet under Trujillo-eran. Många är honom trogna. Han hyllas som hjälte för att landet befinner sig i relativt välstånd. Vi får följa några enskilda öden. En militär och en medarbetare i regeringen, vilka båda tidigare varit ytterst lojala mot ledaren, ser honom tillslut för den grymma människa han är, framförallt när deras egna privatliv blir hårt drabbade.

Som ung Urania spelar Stephanie Leonidas och hon kan inte annat än att vara en stjärna i vardande. Mycket bra rollprestation som den oskuldsfulla, naiva dottern som högt älskar sin far och inte förstår vilka hemskheter som försiggår bakom kulisserna. Hon är bara lycklig när hon får följa med till Trujillo och hans fantastiska fester. Freeman spelar också mycket bra i rollen som den beskyddande fadern. Deras relation är gripande och ger tyngd åt filmen.

Överlag tycker jag att filmens dåtid fungerar bättre än dess nutid. Många scener känns lite krystade när den äldre Urania möter de både anklagande och oförstående släktingarna. Kanske beror detta på att de inte får tillräckligt stort utrymme att etablera några relationer eftersom filmen framförallt utspelas i dåtid.

Dramaturgin är uppbyggt likt typiskt Hollywood-berättande, men utan Hollywood-filmens budget. Detta märks till vissa delar, bland annat i fotot, som förmodligen skulle vara något mer storslaget och varierat om produktionen skett i USA. Men det är ett habilt hantverk. Berättelsen fungerar på det stora hela. Vissa scener är mycket starka beroende på manus och gripande skådespeleri. Och framförallt är det en mycket viktig historia som berättas.

Betyget är en typisk 3,5:a, men eftersom vi inte betygsätter i halva betyg får den en fyra beroende på väl fungerande dramaturgi och stundtals lysande skådespeleri.

Anna Keijer