Recension - Blu-ray/DVD

"The debt" filmatiserades för brittiska BBC år 2003. Varför den släpps i Sverige just i år förtäljer inte historien. Men själv är jag glad åt att återse Martin Freeman från tv-serien "The Office", så vem vet, kanske är det därför.

Att ordet "thriller" är en mycket bred genrebenämning, blir man varse när man läser att denna film kallas för det. Visst är den spännande, fast mest på ett lite Jönssonligan-aktigt sätt, tyckte jag. Och visst slåss folk ibland, fast inte på långa vägar så blodigt som i "Lock, stock and two smoking barrels". Här handlar det om före detta kassaskåpsrånaren Geoff, vars dotter på grund av en strulig pojkvän (underbart spelad av Martin Freeman!) hamnar i knipa, och tvingar honom att efter flera år hitta tillbaka till sina flinka fingrar och snabba färdigheter. Geoff, spelad av Warren Clarke, är filmens hjärta och stora behållning. I tjocka glasögon och med ett bajsnödigt nervöst skådespeleri, blandat med en liten dos Roy Andersson-känsla (faktiskt!) och enorm björnpappa-snällhet, är han omöjlig att inte älska.

Redan i inledningsscenen förstår vi annars att det är flera personer vi kommer att få följa. Klippspråket känns väl igen från just "Lock, stock and two smoking barrels" och dess förinnan "Trainspotting". Och samtidigt som man undrar om utvecklingen stått still i England under de senaste 10 åren, kan man inte hålla tillbaks exalteringen över hur genialt detta berättarspråk fungerar, rent tempo-och-faktamässigt. Det är nästan som att det är en bok, så lätt och ledigt kastar sig berättelsen mellan de olika karaktärerna.

Alla runt förhörsbordet i inledningsscenen blir presenterade mer grundligt, alla utom kvinnan. För ja, detta är en grabbarnas film. Det är grabbarnas problem, grabbarnas våndor som vi får följa. Ur grabbarnas perspektiv. Eller männens, kanske jag ska säga, för fiffigt nog har man använt sig av män i tre olika generationer. En som precis ska bli pappa för första gången, en som är pappa till en tonårig son med alla de problem det innebär, och en som redan är morfar, men fortfarande har ansvar för hela familjen.

Jag ska inte sura över det här med genusperspektiv och så. Det är förstås intressant att man tar upp problemen som kan uppstå med könskvotering och särbehandling. Även andra problem tas upp, och det är faktiskt detta som höjer filmen. Ger den lite "Crash"-status genom att visa människors problem ur olika synvinklar, och hur de därigenom påverkar sin omvärld. Det här med kvinnorna slog mig bara så tydligt, att det kändes omöjligt att inte ta upp den aspekten.

Kontentan är, trots viss brist på originalitet, att detta är en rolig och spännande film med flera överraskade vändningar och charmiga personporträtt, klart lämpad för en lördagskväll i tvsoffan.

Lina Arvidsson