Sixty Six

  • Svensk titel: Sixty Six
  • Originaltitel: Sixty Six
  • Speltid (min): 90
  • Tagline: It was Bernie´s big day, but there was a little competition.

Recension - Blu-ray/DVD

Sixty Six handlar om en familj i England år 1966. Familjens yngsta son, Bernie, ska snart ha sin bar mitzvah. Eftersom Bernie upplever sig själv som osynlig ser han äntligen sin chans att få stå i rampljuset. Men självklart blir det inte som han tänkt sig. Genom ett under går det engelska landslaget till VM-final och slutmatchen ska vara samma dag som Bernies bar mitzvah. Den stora dagen faller längre in i glömskans tomrum då familjens ekonomi ställs på kant. Allt ser ut att bli katastrof…


Det är skaparna bakom Bridget Jones och Om en pojke som ligger bakom också denna film. Visst känner man igen deras prägel. De har nämligen producerat ännu en mysig, feel-good, schysst och relaxed film. Framförallt känner jag igen filmen på musiken. Liksom de förra filmerna är det mycket påkostad filmmusik. De tjänar säkert ännu fler hundratusenlappar på filmens soundtrack.

Jag har dock inte hört så mycket om den här rullen. Marknadsföringen av denna pengakalv tycks inte satt igång på allvar. Karaktärerna i filmen är lika absurda som de förra filmerna. Bernies pappa, Eddie Marsan, är en mycket speciell gestalt. Han spelar en något blekare kopia av Jack Nicholsons rollkaraktär av Melvin Udall i As good as its gets. Varje gång pappan uppenbarade sig i filmen försökte jag ställa vilken diagnos han innehar. Diagnosen är ännu in ställd kan jag meddela.

Jag upplever att filmen är något lång. Visserligen är den ”bara” 90 minuter. Men jag skulle vilja ha sett att denna film endast varade i en timme. Varför måste filmer alltid vara en och en halv timme? I de flesta fallen tittar man på klockan redan efter 20 minuter. Jag tror att en del filmer hade mått bra av att faktiskt vara kortare. Ibland känns det nämligen som om personerna i klipprummet drar ut på sekvenser bara för att komma upp i rätt tid.

Ett plus till filmen är att den lyckades trycka på mina tårkanaler. Alla filmer som lyckas med detta får en extra poäng då jag har extremt svårt att börja gråta till film. Men Sixty Six lyckades (andra är Hair och Phenomenon med John Travolta – pinsamt jag vet).

Ett stort minus är det slut som filmen har. Liksom värsta Moodyssons Tillsammans spelar alla boll. Detta var alldeles för corny för min smak. Så det där extra poänget som filmen fick för att få mig att gråta försvinner snabbt p.g.a. detta. Anna Ax – Sixty Six 1-0.

Anna Axelsson

Kommentarer