Recension - Blu-ray/DVD

Esma är en ensamstående mamma i ett Sarajevo fyllt med spår från kriget. Esma har en mörk hemlighet som ingen vet, inte ens hennes dotter Sara. Den vardagliga kampen för Esma är att arbeta ihop pengar och hålla sina mörka minnen i schack. Samtidigt kommer Sara allt närmare sin mors hemlighet. Tillvaron ställs på kant när de mörka minnena knackar på deras dörr. Det som Esma så länge försökt dölja håller på att komma fram.


”Grbavica – Sarajevos tårar” är en film som handlar om relationen mellan en mor och en dotter i ett sargat land. Likväl det samhälle de lever i, liksom hos mamman, finns det sår från kriget som aldrig läkt. Relationen är dock inte helt trovärdig rent dramaturgiskt till en början, men efter den sista halvtimmen av filmen faller plötsligt allt på plats. Efter nyckelscenen förstår man mammans destruktiva hatkärlek till dottern. Jag tycker att filmen är något långsam. Man försöker bygga upp en stämning redan från bild ett, men det lyckas inte riktigt. Hela filmen känns liksom platt och tråkig.

Men ibland händer det något i filmen, vissa sekundlånga sekvenser är så fenomenala att man vill se vidare. Rent fotografmässigt är dessa sekvenser otroligt inspirerande. Synd att de värdefulla sekunderna inte var minuter, då hade denna film varit toppen istället för botten. Istället för att spinna vidare på de geniala guldklimparna har någon suttit i klipprummet och styckat upp filmen värre än en oerfaren slaktare.

Det hade kunnat vara en bra film med både djup och känsla, men särskilt mycket djup finns det inte. Jag tror att det faller just manusmässigt då dramaturgin inte är helt övertygande. Något som verkligen är lyckat i filmen är dock skådespelarna som är väldigt trovärdiga. Huvudrollskaraktären Esma (Mirjana Karanovic) påminner något om Liza Minnelli när hon arbetar på en sjabbig bar. Trots dessa glamorösa drag bemästrar hon sin jordnära och oglamorösa karaktär fantastiskt bra.

Miljön i filmen bidrar inte heller till att filmen ska bli mer intressant. Eftersom kriget har en stor roll i filmen gestaltas detta med ruiner och gråa miljöer. Fördomarna om betong eller ruiner och Östeuropa bekräftas verkligen genom denna film. Det är mycket som är grått i filmen men man får inte glömma att den behandlar ett tungt och hemskt ämne. Jag hade velat tycka om den här filmen, men den lyckas inte komma nära mitt hjärta – den är helt enkelt för grå!

Anna Axelsson