Zodiac

  • Svensk titel: Zodiac
  • Originaltitel: Zodiac
  • Speltid (min): 135
  • Release (Bio): 2007-05-17
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-09-26
  • Tagline: Det finns fler än ett sätt att förlora ditt liv till en mördare.

Recension - Blu-ray/DVD

Efter fem års frånvaro ("Panic Room", 2002) gör begåvade David Fincher en efterlängtad comeback med "Zodiac". En film som i likhet med genombrottet "Se7en" (1995) involverar en slug och bestialisk seriemördare med fallenhet för att håna polisen i deras spaningsarbete. Den här gången rör det sig emellertid om en verklig seriemördare och inte en påhittad karaktär. Därtill får vi aldrig veta - med säkerhet - vem som är hjärnan bakom illdåden i slutet. Med andra ord är det precis så obehagligt ovisst som det kan vara i vår vardag när alla trådar inte vävs ihop.

"Zodiac" är baserad på Robert Graysmiths två faktaböcker om seriemördaren med samma alias som härjade i San Francisco under 60- och 70-talet. Berättelsen utgår ifrån fyra personer vars liv påverkas djupt av dessa händelser. Dels är det poliserna David Toschi (Mark Ruffalo) och hans kollega William Armstrong (Anthony Edwards) som sliter med spaningsarbetet, dels är det brottsreportern Paul Avery (Robert Downey Jr.) och satirtecknaren Robert Graysmith (Jake Gyllenhaal) som båda jobbar på tidningen San Francisco Chronicle.



Det blir en växelverkan först och främst mellan David Toschi och Paul Avery när San Francisco Chronicle erhåller brev innehållandes chiffer från Zodiac efter morden. Zodiac visar i överensstämmelse med profilen för många andra galningar tydliga tecken på att vara storhetsvansinnig och att han står över vanlig moral. En av de mest intressanta ledtrådarna är t.ex. när han citerar ur korthistorien "The Most Dangerous Game" (Richard Connell, 1924) - som handlar om en general Zaroff som köpt en ö utanför Sydamerikas kust där han tar emot skeppsbrutna genom att jaga dem. Zodiac bekänner i enlighet med denna att han jagar människor därför att de är det farligaste djuret av alla - det är mycket roligare eftersom de har intelligens.



Behäftad med en självförhärligande och grandios syn på sig själv, sugen på publicitet och att folk ska börja bära hans emblem, men även i allra högsta grad snillrik och lömsk visar sig Zodiac ytterst svår att binda vid någon bevisning. Vidare fattas vid den här tiden dagens tekniska förutsättningar vilket knappast underlättar den utdragna utredningsprocessen. Inget DNA, inga faxar; istället tvingas man förlita sig till grafologer och fingeravtryck. Trots detta frambringas gott om indicier som talar för en viss Arthur Leigh Allen; frågar man David Toschi lär han än idag vara säker på att det var han. Samma sak gäller den extremt envise eldsjälen Robert Graysmith som tog vid när de andra tröttnat på det hopplösa fallet och skrev två böcker.



En invändning mot filmen är att det blir en smula förutsägbart när man på förhand vet att det saknas en oväntad upplösning i slutet. Att det utgör ett antiklimax. I min mening är det i själva verket snarare tvärtom. Naturligtvis är det ett ambitiöst projekt att ta sig an alla dessa ledtrådar och infallsvinklar som egentligen inte leder fram till något direkt svar. Vissa finner detta otillfredsställande. Men då tror jag att man missar själva poängen. Det är en studie i hur hederliga och skickliga yrkesmänniskor blir fullkomligt besatta av att lösa en mystisk mordgåta och vad det kostar dem i deras privata och professionella liv. Det rör sig samtidigt om en problematisering av rättsväsendets nödvändiga begränsningar med dess stränga krav på bindande bevis. Hur säker kan en människa vara - som arbetat dag och natt i åratal med att samla information om just detta - utan att det är definitivt? När 98% inte räcker. När intuitionen i en dylik situation, säger en att man vet att det är en viss person. Vad händer med en sådan människa? Se "Zodiac" så får ni veta.

Gustav af Ugglas

Kommentarer