Recension - Blu-ray/DVD

Filmskaparen Zhang Ke Jia anses vara ledande i den nya generationen av regissörer i Kina. Hans filmer behandlar allt som oftast hur just Kina mår i den alltmer växande globaliseringen och vad pengarna gör med människorna i de lägre sociala klasserna. ”Stilla liv” (2006) fick den mycket prestigefyllda utmärkelsen ”Golden Lion” under filmfestivalen i Venedig 2006 och Jia själv belönades med pris för bästa regissör under Durban Film Festival i Sydafrika under samma år.

I ”Stilla liv” får vi huvudsakligen följa Han Sanming, en kolgruvearbetare i medelåldern, men också den något yngre kvinnan Shen Hong. Trots att deras historier aldrig rör varandra så har de gemensamt att de är nyanlända främlingar i staden Fengjie och de söker efter personer de inte sett på åratal - Sanming har kommit till trakten då han letar efter sin exfru och dotter som han inte hört av på 16 år, medan Hong söker sin äkta hälft som hon tappat kontakten med.

Historien rör sig som sagt kring Sanming och hur han träffar nya bekantskaper i den nya staden medan han väntar på att exfrun ska dyka upp. Han får jobb som byggnadsrivare och det behövs gott om dom eftersom att stora delar av Fengjie snart kommer att ligga under vatten. Detta beror på utbyggnaden och i ordningställandet av den enorma Tre Raviner-dammen som redan krafitigt påverkat omgivningen och dess invånare.

Just stillheten är väldigt tydlig och tjänar både sitt syfte väl och motverkar till att filmen kommer att nå någon större publik. Tempot i ”Stilla liv” är mördande långsamt och det görs inga större ansträngningar till att skapa identifikation eller en känslomässig relation till huvudpersonerna, men det fungerar ganska bra ändå. Det har ju sin charm att helt låta bli förklaringar och tydlighet, men filmens huvudroll är så sävlig och tystlåten att det ibland blir rent irriterande. Hela filmen, människorna och situationen de befinner sig i känns till stora delar taget ur verkligheten, men bara om man lyckas förstå och acceptera den sociala kulturen i Kina. Många gånger fnissar man lite åt hur skojiga de är de där knasiga kineserna och på ett liknande sätt suckar man åt hur de gapar åt varandra för minst lilla sak.

Då regissören Zhang Ke Jia själv känner till just de områden där filmen utspelar sig så får man lita till att han visar upp en någorlunda träffsäker bild av hur t.ex. kvinnorna behandlas som handelsvara som helst. Men det märks att filmens utförande är minst lika viktigt. Inledningsscenen visar en grupp människor som underhåller sig medan de färdas på en transportbåt. Kameran utgår från båtens centrum och vandrar långsamt runt i ett enda långt klipp och det är just upplägget och koreagrofin i scenerna som är makalöst väl utförda. Fotot är inte särskilt snyggt eller spektakulärt, istället jobbar regissören med att komponera rum och miljöer så att de känns verkliga och intressanta trots att de många gånger inte innehåller någon större aktivitet.

”Stilla liv” är verkligen sevärd och förmedlar en bild av Kina och framförallt hur de lägre sociala klasserna har det i en omgivning som bokstavligen förändras mycket snabbt, men det påfrestande tempot utmanar ibland ens tålamod och börjar istället snudda vid något som kan liknas vid ointresse. Men ger man filmen en chans från början till slut så blir helhetsbilden betagande och givande och dessutom finns ett par surrealistiska godbitar som gör att man vaknar till liv och inser att man tittar på något intressant…

Per Wahlgren