Recension - Blu-ray/DVD

En stillsam septemberkväll i Paris. På ett hotellrum träffas tre personer för första gången. Den forne spionläraren Irene (Juliette Binoche), den amerikanske kocken David och fransyskan och surpuppan Orlando. (Hon är bland annat sur för att hon är döpt till Orlando.) Alla väntar de på samme man: Elliot Mulligan (Nick Nolte). Irene är Elliots före detta kollega. David och Orlando är halvsyskon (Elliots barn) som tills nu varit ovetande om varandras existens. Elliot har något att berätta som kräver hemlighetsmakeri och försiktighet. Och eftersom den sjungande och diktande yrkesmördaren William Pound (John Turturro) lurar i krokarna så uteblir Elliot från mötet på hotellrummet. Efter att ha lurat iväg Pound på villovägar så reser Irene, Orlando och David till Venedig, där de hoppas kunna boka ett nytt möte med Elliot. Samtidigt som de lär känna varandra.

”A Few Days in September” är ett italienskt spionthrillerdrama där rollfigurerna talar franska och engelska. Filmen utspelar sig alltså dagarna före terroristattacken mot World Trade Center 2001. Det diskuteras lite Kuwait-krig, lite Mellanöstern och lämpligheten i att flytta sina investeringar från New York. Är man pigg på en rafflande World Trade Center-film med turbanprydda terrorister, störtande flygplan och hjältemodiga brandmän så har man hamnat fel. Till 90 % handlar ”A Few Days…” om karaktärernas relation till varandra och deras personliga samtal. Ett av halvsyskonen hatar sin pappa, medan det andra älskar honom. Och Irene är en skön ensamstående figur som rengör sin pistol och lever med sin sköldpadda när hon inte brister ut i konstiga tokskratt.

Storyn är skaplig. Musiken sparar man på. Skådespeleriet är bra rakt igenom och känns aldrig tillgjort. Bäst är Binoches leading lady. Irene är på sätt och vis den framträdande huvudpersonen som styr skutan. Innan hon tar på sig sina glasögon så ser vi som tittar också suddigt. Turturro gör en stabil insats även han, till skillnad från hans pinsamma överspel i bioaktuella ”Transformers”. Det lilla våld som förekommer är stilfullt. Våld som håller distans och aldrig blir ett självändamål. Ta till exempel katten som lapar i sig blod från en färsk blodpöl.

”A Few Days in September” är ett hyfsat intressant drama som ibland får skämtsamma infall. En konstnärlig film som otroligt nog inte blir alltför långtråkig. Om man är på rätt humör.

Johan Karlsson